Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NORSK S. K. KYRKS10L FRÅN ÅR 1685.
101
Själfva mönstren i fyllningarna äro typiska for norska träsnideriarbeten under 1600
talet: symmetriskt anordnade, stiliserade, bandlika bladformer, som utmynna i mot
hvarandra ställda, i profil sedda manshufvuden eller, såsom därunder, ifrån hvarandra vända
simfågelshufvuden; eller, såsom ramverket kring målningarna i de nedre fyllningarna
med dess i bladformer öfvergående maskaron * *). Snideriema, som i de öfre
sidofyllnin-gama äro genombrutna, äro i öfrigt utförda i ganska hög relief samt målade, de öfre
rutorna i hvitt och grönt med spår af förgyllning, de nedre i öfvervägande brunt och
grönt. De mellan fyllningarna förekommande konsollika partierna, som öfverst hafva
formen af hjälmprydda hufvuden, äro hållna i grönt, rödt och guld med de flesta hjälmarna
målade i blått, under det att de fyra större hufvudena, hvilka äro uppsatta som
prydnader ofvanpå själfva skran ket, bära grönmålade hjälmar med h vita plymer, som bilda
en imposant afslutning på deras af ringlande lockar omgifna, rödkindade anleten.
Särskild omsorg tyckes träsnidaren ha nedlagt på de stora vapensköldarna. Här är
reliefen ännu högre. Hans vapen visar i hjärtvapnet en gyllene kärfve i blått lalt, samt
i sidofälten en harneskklädd ryttare på en apelkastad häst mot hvit (här omålad) botten
och ett gyllene posthorn mot grön botten. Hennes sköld fylles af en vinstock med
symmetriskt anordnade, i hvarandra flätade grenar, som uppbära två stora drufklasar (hvilka
enligt vapenboken egentligen skulle vara fyra). De gyllene klasarna och de gröna bladen
afteckna sig mot en hvit botten med röda kantband. Ofvanpå den förgyllda hjälmen ses
här ett försilfradt örnhufvud med en försilfrad hästsko i näbben.
* *
*
All denna prakt gifver vid handen, att det måtte hafva varit en märklig och myndig
man, som denna kyrkoprydnad ägnats åt. Så var också förhållandet. Georg Christian
von Schultz deltog såsom kapten under Karl X Gustafs första krig med Danmark, men
hans kompani gick förloradt, då svenskarne eröfrade Fyen år 1658. Samma år utmärkte
han sig såsom frivillig vid det stora utfallet från Vesterport i Köpenhamn d. 23 augusti,
då svenskarne belägrade staden. Till belöning härför utnämndes han till ryttmästare.
Ytterligare bedrifter gjorde, att han år 1678 blef upphöjd i adligt stånd till stor glädje
särskildt för hans svärfader öfverste Reinhold von Hoven, som med oblida ögon sett sin
dotter år 1665 ingå äktenskap med den ofrälse krigaren. År 1667 utnämndes von Schultz
till öfverste för det “Trondhjemska regimente nordenfjælds", samt till krigsråd, en titel,
som ej hade annan betydelse än att den gaf honor» rang framför andra öfverstar. Då
hans svärfader företog sitt bekanta tåg in i Jämtland, förde von Schultz den södra af de
två kolonner, hvari man ryckte fram. Han skördade många lagrar i detta krig mot
svenskarna samt hemförde därifrån många troféer, hvilket allt väl bidrog till att han år
1680 blef utnämnd till kommendant i Trondhjem (1680—1689), hvarefter han steg till
generalmajor. Utom gods i Norge hade han efter sin mormoders släkt fått stora
egendomar i Halland och Blekinge. Dessa togos dock under skånska kriget i beslag af den
svenska regeringen och blefvo oaktadt årslånga underhandlingar aldrig återställda.
Sina sista år tillbragte von Schultz på sin egendom Vemäs i Stjördalen ej så långt
från Trondhjem, hvilken gård han mycket förbättrade och förskönade med dyrbara
byggnader och praktfulla anläggningar. Detta medtog hans “uhyre Formue saa meget, at han
neppe gik gjeldfri i Graven" 2). Här fick han också sluta sina dagar d. 9 april år 1715
i en ålder af öfver 83 år. Hans hustru hade redan år 1707 gått ur tiden. De
begrof-vos i Vemäs kyrka, där de jämte sina barn hvila i ett grafhvalf på kyrkans norra sida
’) Jfr. några arbeten i den norska afdelningen i Nordiska museet, särskildt hyllor från Södra
Trondhjems amt och hängskåpet n:r 63898.
*) Se L. D. Kliiwer, Norske Mindesmærker, aftegnede paa en Reise igjennem en Deel af det
Norden-fjeldske, Christiania 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 15:27:34 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ssf/1908/0117.html
