Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokbindarkonsten och de halvfranska banden, av Andres Billow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar sig på detta ödesdigra sätt. Det allra
mest förargliga är att ett dylikt oförlåt-
ligt fel icke brukar uppdagas förrän hela
upplagan är tryckt och bokbindaren skall
börja leverera, och då är det just så dags.
Fordom låg redan i de olika papperssor-
ternas benämning en anvisning om på
vilken led papperet var avsett att använ-
das, men med våra dagars standardise-
rade pappersformat blir det närmast ett
lotteri, om bokbindaren skall få arken än-
damålsenligt tryckta, så att boken faller
väl upp och inte krumbuktar sig i ryggen
för den oundvikliga anstrykningen med
lim eller klister.
Har bokutgivaren lyckats undgå denna
första fallgrop är han att gratulera, men
vågar han sig sedan på experimentet med
halvfranskt band för en större upplaga,
vill det mera än en lyckträff till om han
skall nå ett gott resultat. Redan i dets. k.
partibandets tekniska konstruktion ligger
en stor svaghet. Pärmen färdiggöres lös
för sig och fastsättes efteråt på det ma-
skinhäftade bokblocket. Det handbundna
halvfranska bandets pärm bygges däre-
mot bit för bit över boken och äger från
början både god passform och ett säkert
och orubbligt förband med densamma.
Den lösa, färdiga pärmen fästes med en
pålimmad pappershylsa i själva ryggen
och, i bästa fall, en vävremsa. Hur pass
pålitlig vävremsan brukar kunna vara
framgår av fig. 3, som visar en skolbok
efter någon tids användning. Konstruk-
tionen med pappershylsan innebär en
nästan ofrånkomlig svårighet att få pär-
men att sluta tätt till i ryggen, vilket har
sin stora betydelse för Flllberketen Ryg-
gen äger en benägenhet att pösa ut och
se för stort tilltagen ut, vilket ävenledes
är ett fel ur utseendesynpunkt. Fig. 4
åskådliggör hur pärmens anslutning i
ryggen till bokblocket ter sig i trenne
olika fall. Underst en handbunden bok,
vars ryggskinn ligger orubbligt dikt an
och haller bokblocket fast sammanpres-
sat; 1 mitten ett välgjort förlagsband, på
vilket man dock observerar hur pärm-
ryggen buktar ut så att kapitälbandet
kryper fram ur skinnfalsen, där det rätte-
92
ligen liksom på den understa volymen
borde ligga dolt; och slutligen överst det
ordinära halvfranska förlagsbandet, så-
dant det med sin vanskapta rygg i detta
såsom i så många andra fall deklasserar
ett i övrigt gott bokarbete’ med vackert
tryck på lumppapper och med guldsnitt
på alla tre snittytorna.
Är den tekniska konstruktionen på det
halvfranska förlagsbandet en svårighet,
som knappast låter sig bemästra, så är
materialfrågan en annan lika farlig, men
under förutsättning av rikligt tilltagen
kostnadsram dock möjlig att övervinna.
Provning av skinnsorters hållbarhet är
emellertid icke bara en erfarenhets- utan
även i viss mån en tidsfråga. Varan ser
bra ut och har den rätta konsistensen,
men garvningsprocessen kan ha predesti-
nerat den till en kort livslängd. Marokäng
(getskinn), svinskinn och pergament kan
man lita på, men skinn av kalv och får
vet man aldrig hur länge de stå sig. Det
”spaltade” skinnets vackra yta är ett be-
drägligt sken och kan inte annat vara,
eftersom den är med konst tillskapad av
den klyvbara, köttiga delen av skinnet
sedan det naturliga (a begärliga och
dyrbara) epidermet, skinnets narvsida,
blivit avflådd. Papper kan man lättare
bedöma, men billigt brukar sällan det
hållfastalumppapperet vara. Härav förstår
man lätt vilka ytterligare besvärligheter
en samvetsgrann beställare av halvfran-
ska band har att övervinna.
Resultaten av dåligt material studeras
åskådligt på fig. 5. Fårskinnet höll i c:a
10 år på det lilla hela skinnbandet t. v. a
bilden, men sedan var förmultningspro-
cessen färdig. På det mest utsatta stället
vid övre kapitälet på ryggen, där pek-
fingern fattar när boken dras ut ur hyl-
lan, inleddes ruineringen. Då dylika
skavanker uppstå på en omsorgsfullt
handbunden bok, vart skall det da taga
vägen med de milliontals halvfranska
1 Det är med en stilla förhoppning att dylika missdåd
åtminstone ej skola få tillåtas skämma ut den blivande
bokavdelningen på 1930 års utställning, som en förklarlig
önskan att namngiva detta och liknande fall undertryckes.
Till dess kunna ju många bra band hinna bli färdiga i stället!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
