Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ögat och handen i uppfostrans tjänst - II. Tillämpningar i Olof-skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga längt, långt bort. Och vi bogsera stora
plankor från kvarnviken till lekstugan
och vi bygger en liten brygga med hamn,
som vi legger båtarna 1, och binder fast
dom. Och vi kan inte ha tråkigt nån gång.
Alltid något att göra. Vi kan vara nere vid
sjön eller ocksa köra ved eller också valla
korna, eller också vara 1 skogen och leka
indianer. Vi teljer spjut och pilbågar av
en, och vi kletrar 1 tren, där finns inte
bilar eller motorsycklar eller gator eller
vesen eller byar, men det finns revar och
elgar och ormar och skogar och bärg och
grottor och vrak och kärr och blåbär och
hallon och smultron och lingon och vin-
bär och blommor och fåglar och vit sand
och stora vågor och små vågor och klip-
piga stränder. Slut.»
Flera bilder komma till, som visa mo-
torbåten, flyttningen, hur skärgardsbåten
lägger ut nedanför slottet. Så häfta de
samman de färgglada teckningarna och
de skrivna bladen till en liten bok och
göra därtill ett trevligt omslag. » Sagan om
Bergsjö» står det med stora präntade och
målade bokstäver på en, där en båt gun-
gar vilt på blåa vågor.
I slöjden göra de samtidigt sin motor-
båt eller bilen, som de fara ut till landet
med, eller tomahawken, pilarna och bå-
gen, som de skola kriga med därute.
Så kan man utgå från ett uppslag, som
lever in i barnens fantasi och kring denna
kärna bygga upp ett helt arbetsfält.
Idéer är det inte ont om: De framväxa
spontant. Här en liten bok, som inne-
håller: »Sagan om en obebodd ö»>.
»Nu skulle vi bygga en koja. Snart
hade vi den färdig nu skulle vi gå och
bryta ris granris och nu började det regna
och nu få vi se om kojan var tet men det
var den inte då fick vi se en grop som det
fanns lera nu skulle vi teta taket nu var
taket tät nu började det mörkna nu tände
vi så inte dom vilda djuren skulle äta
upos nu skule vi lägga os och nu hörde
vi något utanför det var vargar».
Stora »präntade» bokstäver. Inte många
ord på varje sida. Stavning si och så, så
gott man kan och en bild med en gul koja
111122
och två brinnande eldar och måne och
stjärnor i den djupbla natten.
En annan »bok> heter »Fönstret»>. Det
är en liten tös som gjort den. På omsla-
get ett fönster med blommor i, bord med
blomkrukor, en stol.
»Det var en gång en liten stuga där
bodde en gammal gumma, hon brukade
gå till sitt fönster och titta ut, då såg hon
hur allting rörde sig därute, hon hade
nys hängt upp tvätten, och på morron
tvätat klederna. Hon gick utiträdgarden,
där sken solen gumman smålog mot de
sma fåglarna. Slut.»
En bild, där gumman syns 1 schalett
och fåglarna picka på marken. Ett enda
stort träd, solen och en blå sky på himme-
len och så fläckar, som föreställa kläder.
Ibland få småttingarna liksom de större
barnen skriva på olinjerade, stora ark med
radunderlägg, »tjuvar» så kallade. Text
och bild stå då så rena och vackra, och
de skriva och teckna med riktig andakt.
Vären —- präntat med stora, granna
bokstäver — heter en dikt.
Du vackra gröna
vår med öppen sjö
och stora, fina
fartyg, som, på
vägen svajar.
Vita segel och
fina svenska
flaggor som kring
båten fladdrar.
Tva fartyg gunga nedtill på blå vågor
och flaggor fladdra.
En annan 7-åring skaldar:
Borta på böljorna
sjömannen spänner
sitt segel på
havet sjögången
star.
Som överstycke har han satt en båt
med vitt segel gungande på blåa vågor.
Glädje — det är barnets sätt att taga
emot livet och allt underbart det ger dem.
Glädjen — den kommer, om de få vara
verksamma och skapa åt sig bilder av den
stora världen, dikta en barnslig värld vid-
sträckt och sluten på samma gång, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
