Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ögat och handen i uppfostrans tjänst - II. Tillämpningar i Olof-skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vars uppbyggande de känna sig växa och
som växer 1 kapp med deras egna krafter
tills en gang sa väl världen som de själva
äro fullvuxna. Ty det är ju livets mening:
att de inre krafterna skola utvecklas till
allt större samstämmighet med själva till-
varons skapande krafter. Livet kan bli
skönare och rikare endast genom att vi
själva bliva det. All världens härlighet
står ju och väntar på oss: men den finns
icke till, förrän vi förmå fatta den, och vi
fatta den inte, förrän vi leva med i dess
tillblivelse. Barnen leva i helheten. Ingen
öppnar som de hela sitt väsen för livets
stora och enkla gåvor, lever med solen,
när den ljuvligt skiner på vår jord och om
våren kläder den i gräsets och skogarnas
blomstersållade skrud, lever med snön,
när den sveper den mörka jorden i en
djup, vit fäll, i vars svala fylle de tumla
om, så att kinderna blossa heta av det
friska blodet. De jubla över att vara till.
Därför skall skolan ge barnen verktyg
1 handen som låta dem leva i skapande
samförstånd med sig själva och livet. Det
är icke lätt i en skolsal, i en stad, men det
är för underligt vad en slöjdsal, vad pap-
per, pennor, penslar och färger förmå. Hur
stolt, när de få båten färdig som skall
segla på havet mellan strandens stenar,
och när de med stora bokstäver på ett vitt
papper kunna förtälja om sommarens
glädje, om julens härlighet, om snö och
skidfärder.
Det jag nu sagt om första förberedande
är belysande för arbetet även under föl-
jande år. Ett flertal ämnen, skrivning, väl-
skrivning, rättskrivning, läsning, som bar-
nen eljest traggla med atskilda, samverka
här till en levande helhet tack vare åskåd-
liggörandet genom teckning, bokkonst —
om man nu får använda ett så anspråks-
fullt ord — och slöjd. Modersmålet är ju
till för att framställa tankar och känslor
och skildra fakta, men icke för att »skriva
uppsatser i svenska». Teckningen är till
för att skildra livet och på så sätt bevara
i minnet vad man upplevat och fängslats
av och göra det klart även för andra.
Under andra skolåret göra de alltså
finare böcker, samla sina sagor 1 en klas-
sens tidning — sådana tidningar före-
komma hela skolan igenom — eller göra
de var och en sin bok. Där finna vi en
liten lustig berättelse med bild (fig. 10):
»På väg till skolan>.
» Då Icke å” ja” gick till skolan, då kom
Erik Karlsson cyklande. Apotekarns poj-
ke. Då skrek Icke och jag: »Fåviakame!
Fåviåkame!» Och då va” det så att bara
en kunde åka. Och då fick Icke åka me,
och jag springa efter cykeln. Och här är
en liten bild>.
Från tredje skolåret, när historia, geo-
grafi och naturkunnighet börja bryta sig
ut som skilda ämnen, gör man arbets-
böcker, där arbets- och studieresultat i
bild och skrift samlas.
3:dje förberedandes historiebok, prydd
med en slingrande drake, en viking och
hans hustru, är fylld av vågsamt illustre-
rade skildringar från de nordiska guda-
och hjältesagorna. Här se vi det inre av
en ryggåsstuga från vikingatiden med
elden flammande på golvets äril och män
med mjödhorn sittande på de väggfasta
bänkarna. Där berättas om de främste av
gudarna. Tor far i sin bockspända vagn
över kullriga moln och svänger sin mjöl-
ner, så att blixtar ljunga ned över jorden.
Där återges efter lärarens berättelser eller
andra källor sagan om Yngve, om Fjol-
ner. Man ser Fjolners säng, luckan 1 gol-
vet, mjödkaret därunder och fötterna som
sticka upp över karets kant, när han just
dumpit ned, så att mjödet sprätter vida
omkring. Vi uppfriska våra minnen om
Ane den Gamle, om Bröt-Anund, om Star-
kad den Gamle, om Orvar Odd, Ragnar
Lodbrok och kung Heimer och Aslög.
»I harpans klara,
klingande strängar
griper den gode
gubbens hand,
med lek han lindrar
den lillas klagan,
söver med sång hennes
sorgsna ögon».
Där spelar kung Heimer på harpan, och
barnet sitter gråtande vid hans sida.
11118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
