- Project Runeberg -  Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / Nr 4. 1929 /
125

(1905-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En allvarsam lek — Wiener Werkstätte, av Axel L. Romdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN ALLVAÄARSAM LEK -

A SERIOUS GAME — EIN ERNSTES SPIEL — UN JEU SERIEUX

För ett par månader sedan utsände det
märkliga österrikiska konstslöjdföretaget
die Wiener Werkstätte ett praktverk till
hugfästande av sitt förra året högtidlig-
hållna 25-årsjubileum. Redan utvändigt,
och i synnerhet utvändigt, är det en egen-
domlig bok. Bandet består av två kvadra-
tiska tavlor i papier mårché, vardera dia-
gonalt delade i ett högrött och ett sot-
svart fält och försedda med högreliefer av
djur och människor i stark stilisering. En
radikal artistisk fanfar som vill förbereda
på ett dristigt och osedvanligt innehåll.
De något oroliga förväntningarna svikas
icke da man öppnar boken, vars konst-
närliga arrangemang är resultatet av Josef
Hoffmannsinspiration och denungakonst-
närinnan Mathilde Flögls talang. Där fin-
nas trycksidor utan marginal, sidor av
svart papper, rött papper, vitt papper och
silverpapper med dekorativt insatta auto-
typier 1 svart tryck eller färg. Onekligen
ser det hela flugigt ut, ser ut som en nyck-
fullt tillkommen leksak. Men den som i
minsta mån sysslat med typografiskt upp-
ställande av boksidor och uppslag kommer
vid ett fördomsfritt betraktande av sida
efter sida snart nog under fund med att
varje problem här är noga genomstuderat
och att man icke i en handvändning löser
det bättre med den givna utgångspunkten.
Att det gäller att skapa ett artistiskt ut-
trycksfullt helt av text och bilderi en bro-
kig blandning. Boken ser ut som en lek-
sak, men man inser att leken hör till dessa
allvarsamma lekar i vilka personligheten
och ingenting mindre är insatsen. Detta
gäller om hela Wiener Werkstätte — den
är en allvarsam lek. Den uppträder ej med
ett filosofiskt och socialpolitiskt program,
den vill varken ändamålsenlig skönhet
eller skönhet för alla, den vill bara skön-
het, utan tendens och avsikter, skönhet
som tillfredställelse av ett av de djupaste

16

WIENER WERKSTÄTTE

bland mänskliga behov. Den tar ej på sig
en gravallvarlig pedagogisk min, den ler
även när det gäller viktiga och väsentliga
ting. Men dess leende är stolt och modigt,
leendet hos den som tror — trots allt. Bak-
grunden mot vilken Wiener Werkstätte
tecknar sig är Franz Joseph-tidens Öster-
rike med det gamla feodalhovets slösande
lyx och kvävande traditionsband, en form-
kultur som tycktes stå på evig lit de parade
och som ändå gjorde anspråk på att behärs-
ka livet. I detta bigotta sorgehus, uppfyllt
av alla döda stilars tunga och döda grann-
låt uppträder Secessionen och dess dotter
Wiener Werkstätte med utmanande och
djärva krumsprång och lekar, graciösa vis-
serligen, men desto mera retsamma för re-
aktionen. De eftergjorda silversakerna och
porslinspjäserna darra 1 sina skap och Vi-
triner. ”Vanbördingar” gå till storms emot
dessa konstslöjdens aristokrater, mot dess
blåa blod. Men ”vanbördingarna” ha anor
och göra gällande gammal rätt. Wiener-
blodet rinneridem, muntert och obetving-
ligt levande, borgerligt och ända förfinat,
samma Wienerblod som gav sin värme
åt skapelserna från barock och Zopf och
Biedermeier, an der schönen blauen Do-
nau. Sammanhangetmellan Wiener Werk-
stätte och den gamla kejsarstadens bästa
traditioner står alldeles klart för den som
sett ett rum möblerat dels med föremål
från den nya verkstaden, dels med gam-
malt bohag ur patricisk familjeägo.
Josef Hoffmann börjar sin uppsats om
Wiener Werkstätte 1 den föreliggande bo-
ken med att erinra om attKornhäuser, den
wienska Biedermeiertidens siste bygg-
nadskonstnär, dör år 1866, «angeekelt
durch das plötzliche Aufkommen der sinn-
und planlosen Stilkopie». Medan William
Morrisreagerar motdenfabriksmässigtliv-
lösa tillverkningen av allt husgeråd, även
det dyrbara, och återinsätter hantverket pa

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 15:29:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssf/1929-4/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free