Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Bd I. Nr 1. — GUSTAF RETZIUS
ensstämmelse med lagarna för den normala hjernan, om än med
åtskilliga mindre afvikelser.
Bedan jag nu sålunda sökt teckna mikrocefalema med afseende
på deras fysiska karaktärer, deras kroppsbyggnad, särskildt deras
hufvudskålsbildning och deras hjernas beskaffenhet, öfvergår jag till
ett försök att skildra deras psykiska egenskaper, deras själs
verksamhet och deras sätt att te sig under lifvet, i samvara med och i
förhållande till andra, normala menniskor. Jag tror mig mest lefvande
kunna gifva en sådan bild af deras väsen genom att anföra ett par
beskrifningar öfver utpräglade mikrocefala individer, sådana de blifvit
nedskrifna af åsyna vittnen. Se här t. ex. en sådan skildring’ af
den ofvan flere gånger nämnda beryktade mikrocefalen Sofie Wüss.
Carl Yogt, som 1866 besökt henne i den fattiganstalt vid Bern,
der hon vistades, beskrifver henne från detta sitt besök sålunda.
Sofie är 16 år, nära l1/, meter hög. Hon har ljust gråblå, icke
utstående ögon, mörkbrunt rakt hår, som hänger ner öfver halfva
ryggen, en nästan rak, i spetsen något trubbig näsa, tjocka läppar,
starkt framstående mun och haka, breda kindkotor, vackra tändor,
de främre helt snedt stälda. Kroppen är mycket välbildad, händerna
ej osköna, rent menskliga, armarna mycket starka och kraftiga, runda,
af normal längd; bröstet något platt, mammæ efter åldern väl
utvecklade. Pulsen 72 slag; andetag 20 i minuten.
Anstaltens föreståndare låter hämta henne. Hon kommer med
tunga och klumpiga steg springande öfver gården mellan två barn,
som lära hålla mycket af henne. Inne i huset brukar hon klampa
med fötterna och fröjdar sig tydligen åt det starka genljudet.
Huf-vudet och öfro delen af kroppen bär hon starkt framåtlutadt, armarne
hängande, knäna något krökta. Alla rörelser äro utomordentligt
hastiga, hufvudet och Ögonen i ständig rörolse, hufvudet äfven något
hängande åt venster. Händernas och hufvudets rörelser, grinet och
mimiken äro helt och hållet aplika. Hon lär ej visa någon
benägenhet för klättring, men hon hoppar högt upp jämfotad, synnerligen
då hon blir ond. Hon sofver föga och äfven då under ständig oro ;
rullar alltjämt ihop band och dukar. Hon dräglar ständigt. Hon utdelar
gerna blixtsnabba örfilar och stötar; hon är mycket stark och slår
do starkaste qvinnor till marken, då hon är ond. I sin hemort hade
hon varit en skräck för byens hundar, hvilka hon förföljde, så snart
de hade någon matbit i munnen. Hon jagade dem och örfilade upp
dem till dess de släppte matbiten, hvilken hon sedan begärligt
plägade förtära. Jag såg henne äta; hon begagnar sig af sked, äter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
