Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Bd I. Nr 1. — GUSTAF RETZIUS
säga de efter; tydligast är tea; good bye artikulera de illa. Dock
bemöda de sig att efterhärma de ljud som förestafvas dem. De
minnas saker och personer, som tagit deras uppmärksamhet lifligt
i anspråk. Då jag, säger L., började företaga mätningar å dem, erinrade
sig ynglingen sannolikt föregående procedurer af samma art och då
dessa antagligen föreföllo honom besvärliga, så visade han mig
altjämt bort till sin syster, i afsigt att derigenom sjelf afskudda sig
den oangenäma akten. Under åtta dagar kom han sedan ganska
väl i håg mätningsförfarandet, men då jag derefter uppsköt mina
besök under ett par dagar, hade han glömt både mig och allt det
öfriga; så gjorde äfven flickan. Stundom taga de en bok och låtsa
som om de läste, utstötande oartikulerade ljud, och ynglingen ritade
ett blad i min annotationsbok fullt med oregelbundna streck. De
hafva en viss ansats till ett slags kombination af sina
föreställningar och äfven ett slagp drift att meddela dem på sitt inskränkta
sätt. Detta höjer enligt Leubuschers åsigt deras organisation ej
obetydligt öfver djurens. I det hela torde omfånget af deras
själs-förmögenheter stå ungefär på samma ståndpunkt som det 1V* år
gamla barnets, kanske ännu lägre. Hvad vi kalla idéer, måste
alldelas felas dem, emedan denna grad af andlig utveckling blott kan
uppstå på grundvalen af individuelt medvetande. Till sådant har
jag endast sett en enda antydning, då ynglingen sökte från sig
af-värja mätningarna under hänvisande till systern.
Mikrocefalornas här ofvan skildrade fysiska och psykiska
egenskaper hafva, synnerligen under senare år, gifvit anledning till ganska
skilda åsigter och till ganska lifliga meningsutbyten inom den
vetenskapliga verlden. Mikrocefaliens väsen och uppkomst hafva derunder
kommit på allvar under diskussion inom antropologien. Här kan
jag anföra endast de vigtigaste af dessa åsigter och tolkningsförsök.
Gratiolet, banbrytaren inom kunskapen om hjernvindlamas
anatomi, kom genom studiet af de båda aztekerna samt af ett par
mikrocefalhjernor i jämförelse med normala menniskors och med
apors hjernor till följande resultat. Mikrocefalerna bibehålla
menni-skans materiela eller zoologiska karakterer, men de bibehålla äfven
hennes väsentliga intellektuela förmögenheter; de flesta ega ett
begripligt språk, visserligen föga rikt, men artikuleradt och abstrakt;
deras hjerna, till utseendet underlägsen orang-utangens och gorillans,
är dock en »talande själs» organ. Detta är menniskans ädlaste
karaktär; sjukdom, missbildning kunna förminska menniskan, men de
kunna ej af henne göra en apa. För öfrigt tror Gratiolet, att alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
