Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MIKROCEFALI
23
mikrocefaler äro mycket små dvärgar, och att de aldrig blifva
manbara. Han anser mikrocefalien hafva sin rot i någon ursprungligen
gifven orsak och dess uppträdande vara ungefär eller allra minst
samtidigt med femte fostermånaden1.
Kom så, år 1867, Carl Yogts stora monografi Uéber die
Mikrocephalen oder Affen-Menschen\ . Han sammanställde här alla
dittills bekanta fall af mikrocefali, beskref åtskilliga af dem på nytt
efter studium af kranierna och hjernskålsafgjutningar samt tillade
skildring af de af honom iakttagna nya fall; äfven lemnade han
en samling geometriskt tagna goda afbildningar i naturlig storlek
af åtskilliga bland dessa kranier och afgjutningar. Det öfverraskande
resultat, till hvilket Yogt i detta arbete kom, ligger redan i dess
titel. Yogt ser uti mikrocefalerna »apmenniskor», ett slags
öfver-gångsform mellan apor och menniskor, och hela hans sträfvan går
i grunden ut på att bevisa riktigheten af denna uppfattning. Med
obestridlig talang söker han försvara den, uppletande och
framhållande alla skäl som tala derför. Hufvudsumman af hans arbete är
den, att mikrocefalernas kjerna och hufvudskål stannat på ett lägre
skede af mensklig utveckling och derigenom — genom ett slags
atavism — kommit att stå apornas organisation nära. Enligt Yogt
Där mikrocefalien icke resultatet af en enkel bildningshämning i
hjernan, hvilket eljest ej förekommer i naturen, utan resultatet af
en ur hämmandet uppstånden afvikelse i hjernhvälfningens
utveckling, hvilken i de olika fallen än slöt sig mera till den menskliga
riktningen, än närmade sig mer till apornasD. »Yi påstå», säger
han, »att mikrocefalien är en partiel atavistisk bildning, hvilken
uppträder * *i hjernans hvälfda delar och såsom en nödvändig följd för
med sig en aflänkning af den embryonala utvecklingen, hvilken i
sina väsentliga karaktärer återför till den stamform, från hvilken
menniskoslägtet utbildat sig.» »Den delvis monströsa atavism,
mikrocefalien företer, framstår såsom alldeles samma fenomen som
förverkligar sig hos de hästföl, hvilka födas med Hipparionfötter.
Menniskoembryot genomlöper ett skede, under hvilket den sylviska
springans läppar ännu icke närmat sig hvarandra, stamloben ännu
icke blifvit täckt, ögonvindeln ännu icke bildats och inga vindlar
finnas på hjernans yta. Hästens embryo åter genomlöper ett
utvecklingsskede, hvarunder extremiteterna ännu likna årformiga
skif-vor och de deri befintliga cellhoparna visa skilda fingrar.» »På denna
1 Mém. d. la Société d’Anthropologie de Paris. T. I, 1. 1860.
* Archiv für Anthropologie, Band II, 1867; Tab. 1—26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
