Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Bd I. Nr 1.–––GUSTAF RETZIUS
punkt inträder afvikelsen i utvecklingen. De sålunda de vierade
delarna förblifva icke stationära, de utveckla sig äfvenledes, men på
ett annat sätt och i den riktning, som af helt andra väsen inslagits.
Mikrocefalhjernans hvälfda delar utvecklas i enlighet med aptypen;
de ernå endast så stor volym som af denna senare kan ernås» ; äfven
i vindlarnas form och enkla anordning visar sig likhet med aphjernan ;
likaså i afseende på hufvudskålen. I psykiskt hänseende står äfven
mikrocefalen, enligt Vogt, apan närmast; ja, man skulle i viss mon
om honom kunna säga Corpore homo, intellectu simia. Sedan
Vogt framhållit de geologiska fynd, som gjorts, af menniskoliknande
apor och apliknande menniskor, yttrar han till slut: »Hvad som
emellertid ur undersökningen af mikrocefalerna med visshet framgår
är det, att alla dessa typer måste föra oss på en väg, hvilken i
till-bakagående riktning städse mer och mer närmar sig till
primaternas gemensamma urstam, från hvilken vi lika väl som aporna utgått.»
Genom denna Vogts lära hade åt mikrocefalien gifvits en ny
storartad betydelse inom den morfologiska forskningens verld; den
skulle utgöra ingenting mindre äii då och då uppträdande bakslag
till den urform — apmenniskan — från hvilken menniskoslägtet af
många vår tids forskare antages härstamma; den skulle gifva oss
nära nog hvad man plägar kalla »Darwins felande länk»! Men genom
denna lära var nu ock stridshandsken kastad icke blott mot alla dem,
som på förhand ej vilja veta af en menniskas utveckling ur lägre
former, utan äfven till de samvetsgranne, lugne forskare, som väl
vilja mottaga sanningen i hvilken skepnad den bjuder sig, men
också ingenting annat än det som är sanning, och som derför ej
vilja skrifva under lösa hugskott eller obevisade satser,’äfven om
de skulle passa in aldrig så väl med deras egna förmodanden.
Redan vid första studiet af Vogts arbete märkte troligen de flesta,
att altför vigtiga länkar i bevisföringen felades, oaktadt onekligen
åtskilligt tycktes tala för den af Vogt försvarade uppfattningen, men
man egde ej tillräckligt material för att med facta kunna draga i
härnad deremot.
Det var egentligen först v. Bisghoff som upptog striden. I
sin anatomiska beskrifning af en åtta-årig mikrocefal flicka1
framhöll han med rätta att Carl Vogt vid sin skildring af mikrocefa-
1 Anat. Beschr. eines microceph. 8-jähr. Mädchens. Separatabdruck ans
Ab-handl. d. k. bayer. Akad. d. W. II Cl. XI Bd II Abth. München 1873.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
