Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Bd I. Nr 5. — J. A. LÜNDBLL.
melse i flere punkter, antager jag tvekande, att släktskap äger rum ock
att man i äldre vandringar måste söka förklaringen till de
sammanhörande målens spridda förekomst. Jag bar redan anmärkt förhållandet
med de gutturala i- ock y-ljuden, ock huru man kan af dem låta
förleda sig till slutsatser, som visa sig fullkomligt ohållbara. Lika
oriktigt vore att antaga, att alla de mål, som i ändeisen försvaga
a till ä eller e *) stå i närmare inbördes släktskap ; eller att detta
skulle vara fallet med de mål, som bortkasta ändeisens ljudsvaga e ock
öfverflytta dess aksent till rotstafvelsen2) : man finge då sammanställa
Västerbotten ock Jämtland med Värmland, Oland ock Södra Möre.
Nu kunde man visserligen, enär -e synbarligen är genomgångspunkt
från -a till sammansatt aksent i nyss antydda fall, föra till samman
ä- ock e-mål med cirkumflekterande mål, ock man finge då ett bredt
bälte, som inom Sverige skulle omfatta Västerbotten, Ångermanland,
Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Dalarne, Värmland, en del af
Dalsland samt norra Bohuslän ; men skildt från detta ett annat område
om-fattande Södermanland, en del af Närike, mellersta ock östra
Oster-götland, norra Kallnar län ned till ock med Stranda härad, samt Oland.
Ock dessa mål bafva för öfrigt intet enda gemensamt kännetecken,
bvarigenom de skilja sig från sina grannar, som icke äro ä- eller
e-mål eller cirkumflekterande. Å andra sidan litar jag desto mera
på ock tillmäter desto större vikt åt ett kännemärke, ju mera det
konstant tillkommer en större mängd geografiskt sammanhängande mål.
Jag ser däri då uttryck för en mera genomgripande, för
folkkaraktären mera bestämmande, psykologisk — kanske äfven fysisk —
egendomlighet.
Om det åter händer, att ett kännetecken, som vi funnit
utmärkande för en större grupp af mål, skulle saknas inom ett mindre
område, ock vi finna, att detta mindre område mellertid af andra
skäl nödvändigt måste sammanhänga med närliggande mål, som
äga den större gruppens utmärkande egenskaper, så anser jag mig
hafva fulla skäl att anse den utveckling, som inom det mindre
området utplånat eller hindrat utbildningen af detta kännetecken,
bero på en speciallag, yngre eller äldre, utan väsentlig invärkan
på det hela, ock min uppfattning af det enskilda målets ställning
kan af ett sådant undantagsförhållande icke väsentligen ändras.
Målet i sin helhet tyder alltid på en för hela den stora gruppen
gemensam inre grund, som gifver mig rätt.
Slutligen bör jag anmärka, att de uppgifter i enskildheter, på
hvilka jag stöder mina slutsatser, i fråga om de flesta här upptagna
punkter finnas af mig samlade i min afhandling om Det svenska
‘) Alf. s. 135. 2) Alf s. 145.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
