Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Bd I. Nr 5. — J. A. LÜNDELL.
ock starkt supinum. Låt oss börja med gottländskan, enär möjligen
ljudlärans utslag i afseende på denna grupp kunde synas, ät
minstone jämförelsevis, fotadt på tämligen svaga grunder. Men här
råka vi genast i början ut för det missödet, att vårt nyss
uppgjorda frågformulär, vårt skema för undersökningen, finnes, om ej
alldeles obrukbart, så åt minstone ej riktigt passande.
Gottländskan är i viss mon inkommensurabel med de öfriga målen. Någon
A-konjugation är svårt att upptäcka. Säve l) uppställer fem
konjugationer, nämligen: 1) uppä uppdä uppen yppa -ade -at, skräuä
skräudä skräuen skrufva -ade -at; 2) lada ladä laden ladda -ade -at,
bädda bädda bädden bädda -ade -at, bolnä bolnä bolnen bulna -ade -at;
3) braidä braddä braddar bratt breda -de -d -t, bläitä blättä blåttar
blått blöta -te -t -t; 4) biaudä baud buden ock öfriga regelbundna
starka verb; 5) oregelbundna svaga ock starka, t. ex. fla fladä
flat flå, sta sto stat stå. Första, andra ock tredje motsvara till
formen tämligen vår vanliga andra (dömma, köpa) ; men den första
innehåller tydligen A-stammame, som bruka bilda svenskans första
konjugation (kalla). Endast de A-stammar, som ej utan altför stora
olägenheter kunde föras öfver till I-konjugationen, kunde i Säves andra
konjugation synas bilda en motsvarighet till de medelsvenska ock
norrländska målens kalla kalla kalla kalla -ade -at. Men något
supinum efter A-konjugationens typ (kallat) finnes icke, ock i denna
punkt är således jämförelse omöjlig. Det bör mellertid anmärkas,
att Fårömålet bland sina afvikelser från gottländskan för öfrigt
äfven företer böjningen hala hala hala kalla -ade -at alldeles
identisk med de öfriga icke sydsvenska målens första konjugation2).
Blott på Fårön kvarstår, liksom i dalmålet, det dubbla afljudet i
imperfektum hos de starka verben af typerna bita ock bryta: bait
bitu bet -o, baud budu bjöd -o3). Presens indik. har i alla verb
-r i ändeisen. Deklinationer gifver oss Säve fyra, nämligen: 1)
8årk -eu, plur. obest. ock best. -ar gosse, ock likaså lugä -ätt -ar låge
— omfattande alla mask. ; 2) rogä -u, plur. obest. ock best. -,ar rofra,
ock likaså pärä -u -ar päron — motsvarande gamla svaga fem.;
3) källittg -i, plur. obest. ock best. -ar kärring, ock likaså åi åiji
åijar ö samt hand handi händar hand — innehållande alla starka
fem. ; 4) lamb -ä, plur. lamb lambi lam samt vitnä, best. formen lika
med obest., plur. obest. ock best. -ar — alla neutrer. Hvad vi här
sär-skildt för vårt ändamål anmärka är best. sing. fem. ock plur. neutr.
utan -n, samt best. plur. lika med obest. hos mask. ock fem., jämte
tvåstafviga neutrer. Genom bägge dessa egenheter skiljer sig gott-
*) Bemærkn. over øen Gotland, dens indbyggere og disses sprog i Hist.
tidskr. red. af C. Molbech. IV. Kbhvn 1843. S. 219-245. a) Nn Fåröm. §
33,s i 38,s. 3) Alf. s. 89, 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
