Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
hänsyn till bristen på tillräckliga primäruppgifter. På gränserna
råder, såsom man redan har kunnat finna, en viss osäkerhet, delvis
beroende på den nyss anmärkta bristen på uppgifter, delvis
liggande i sakens natur, i ty att morfologiskt ock geografiskt
närliggande mål aldrig tvärt bryta af, utan alltid förete gradvisa
öfvergångar, så att säga bastardmål med korsning af båda sidornas
egenskaper i olika proportioner. Jag skall i detta afseende gifva
några antydningar.
Jag väljer samma väg som förut. Med gottländskan behöfva
vi mellertid knapt vidare befatta oss. A ena sidan är öns
ytinnehåll för litet ock dess natur för enformig, för att mål med några
större skiljaktigheter på hänne skulle kunna rymmas; ehuru man
naturligtvis icke därför får tänka sig gottländskan som ett enda
homogent mål. I synnerhet afviker Fårömålet som det mest fornartade
från målen på Grottlands »fastland». Å andra sidan gör öns läge
midt uti Östersjön, att det icke kan blifva fråga om några
öfver-gångsmål i ofvan angifna betydelse, Ville man bland andra
svenska mål uppsöka, det, som står gottländskan närmast, så skulle det
snarast vara estsvenskan eller mellersta Nylands mål, hvil ka utom
de allmänna likheterna mellan gottländska ock norrländska mål
hafva k ock g kvar öfver alt, hvarjämte nyländskan liksom
gottländskan saknar »tjokt» 1. Att mellertid sammanställa
gottländskan med de norrländska målen, till hvilka estsvenska ock
nyländ-ska otvifvelaktigt höra, synes mig icke rådligt.
Inom de norrländska målens vidsträkta område — ensamt inom
Sverige omfattande öfver hälftenl) af det af svenskar bebygda landet,
därtill deladt af Bottniska ock Finska vikarne — kan man vänta sig
betydande skiljaktigheter. Vi finna estsvenskan ock dalmålet mest
afvikande från den gemensamma typen, på sätt ock vis äfven i
sin byggnad ytterligheter vid det hästskoformade områdets båda
sydliga ändpunkter. De östra målen hafva vissa ej obetydliga
egenheter gemensamma gent emot de västra: Finska viken skiljer
mindre än Bottniska. På östra sidan stå estsvenskan, nyländskan
’) Norrbottens ock Västerbottens län utom lappmarkerna, Hemösands,
Gäfle-borgs, Östersunds, Kopparbärgs, Västerås län utom Fjärdhundra, samt
Västman-landsdelen af Örebro län uppgå till 1566 kv.mil; hela Sveriges ytinnehåll utom
lappmarkerna är 2856 kv.mil. De medelsvenska målen utbreda sig, om man
räknar Stockholms, Uppsala, Västerås län i Uppland, Nyköpings, Linköpings,
Kalmar län utom Möre, Hallands tre nordligaste härad, Göteborgs, Vänersborgs,
Skaraborgs, Karlstads län samt Örebro län utom Västmanland, öfver 880 kv.mil;
de sydsvenska i Halmstads, Malmöhus, Kristianstads, Karlskrona, Växjö,
Jönköpings län ock Möre öfver 366 kv.mil. (Statist, tidskr. 1876). Att denna
beräkning blott tillnärmningsvis gifver eq riktig föreställning om förhållandet, faller
af sig själft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
