Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
ker tillvaro, bortkastas antingen alltid eller godtyckligt när som
hälst i det sammanhängande talet eller saknas åt minstone
anmärk-ningsvärdt ofta, utan att, så vidt kändt är, någon ersättning gifves
i cirkumflex på rotvokalen, t. ex. drag draga, brygg brygga, bygd
bygde, män måne, rik rike, torpar torpare, yaker vackra1). I
böjningen har pres. indikativus (sing.) regelbundet -ar, -er, under det att
på svenska sidan åt minstone r är borta. Passivum bildas delvis på -st:
bindis bandist bnndist, lysist, kalladist o. s. v. både i Estland ock
Finnland. Inom nominalböjningen hafva Nyland, Åbo skärgård ock
Österbotten i best. sing. fem. -n kvar, t. ex. bokin boken, hakan hakan,
estsvenskan endast i några få substantiv, som ännu äga kvar svag böjning,
t. ex. häkun hakan, medan på svenska sidan blott i Västerbotten
i några fall -n är i behåll2). Den plurala artikelns vokal är i
behåll i estsvenskan, nyländskan, Pargas ock Korpo, t. ex. steinana,
vännerna, yglona öglorna, hvaremot Houtskär ock österbottniskan hafva
den allmänna norrländska formen -an, -en. I obest. plur. hafva dessa
mål för mask. ock fem. -r, ehuru det före den tillagda artikeln
vanligen blir osynligt: steinar steinana, leder leden.
Från Bunö i Liff ländsk a viken, svenskans yttersta utpost åt
söder på den sidan Östersjön, gå diftongerna, vanligen gamla med
en del nya i släptåg, genom de östra målen utan undantag, så vidt
de äro kända, rundt om Bottniska vikens öfre ända ned genom
landskapet Västerbotten. Mellan detta landskap ock Jämtland är
kedjan sliten; men från Jämtland gå de genom de inre målén, i
härje-dalskan dock mycket sällsynta, ned i Dalarne. Detta är
diftongernas område i norr; om ett annat i söder är förut taladt.
Kustlandskapen däremot från ock med Ångermanland ned till ock med
Gästrikland sakna alldeles dessa hågkomster från ett tidigare
språkskede, äldre än det svenska litteraturspråkets födelse, w är också
förloradt utom gw~ i Helsingland, finnes ej ens i Ångermanlands
J§vz). Ingenstädes finnes häller palatalt (*>mouilleradt») ] eller y,
eller något JV- för sy-4); de förra icke ens i Västerbotten.
Ingenstädes finnes kort vokal + kort konsonant* blott minnen däraf i
till-jämningen ock likartade företeelser. Bland norrländska mål äro
sålunda kustmålen från ock med Ångermanland söderut de, som
komma sveamålen närmast. Helsingland har nu mera i inljud ofta
k ock g utan förmjukning. Å andra sidan sammanhänger likväl
Ångermanland med Västerbotten dels genom sitt oberoende
supra-dentala rç efter alla långa vokaler, t. ex. f\% fin, tfrârçe trana5), dels
genom plur. best. mask. ock fem. -a i ord med lång rotstafvelse, t. ex.
hästa, dels genom den för dem gemensamma komparationen på -ane,
-an, -ene, som för öfrigt förbinder dessa landskaps mål med öster-
’) Alf. s. 136. 2) Alf. s. 32. s) Alf. s. 79 f. 4) Alf. 8. 77. ®) Alf. s. 44, 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
