Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
språklifvet. Särskildt lägger jag större vikt vid ljudläran. I)e
nordanfjälska ock sunnanfjälska målen öfverensstämma i vissa fall
gent emot Västlandets, ock jag börjar derför med de senare.
Väster om Langfjeld är tjockt l okändt1), ljudförbindelsen rd ersättes
sålunda icke af ?, utan d bortfaller2). 1 de båda sydligare
under-afdelningarne, rättare från ock med Søndfjord söderut, kvarstå pt
ock ps, t. ex. lopt luft, skipta skifta, ups klippvägg3); ungefär inom
samma område uppträda tl ock sl båda som tl, således äfven kvitl
gren, hati hassel4); 11 blir dl, nn blir dn, t. ex. udl ull, idla illa, bredna
bränna, gradne granne, jämväl i best. plur. -adne, -idne, -adn, -idn,
t. o. m. lykjidl nyckel, gamadl gammal. Som nn behandlas också rn, t.
ex. kvedn kvarn, kjedne kärne5). Längre norrut i Fjärdarne ock
Søndmøre uttalas däremot 11, (primärt) nn, tl ock sl på nordanfjälskt
vis. I Bergens stift uttalas sk1 som s -f kj, medan man eljes har
skj = sj6). Det för dessa mål i synnerhet karaktäristiska är
saknaden af tilljämning eller andra minnen af den äldre kombinationen
kort vokal + kort konsonant: infinitiver, svaga substantiv, adverb o.
s. v. behandlas alla på samma sätt, sluta söder om Fjärdarne på -a, i
dessa ock Søndmøre på -e, t. ex. fara eller fare, fluga eller fluge,
likaväl som kasta -e, høna -e7). å öfvergår i Sogn, Voss ock Hardanger
till ao: aor år, maol mål o. s. v. liksom i nyisländskan ock de
sydsvenska målen8). Vid böjningen iakttages, att pres. indikativus
ändas på -a, -e, men att dessa ändelser också förekomma i alla verb,
äfven de starka ock svaga I-verb med kort rot: bryte bryter, skile
skiljer, ock denna ändelse -e för -er återfinnes också hos adjektivet.
För öfrigt är att märka, att det egentligen är innanför dessa mål, som
verbet har särskild pluralform i presens samt i reflexivform
ändas på -st9). Obest. plur. af A-stammar ock svaga mask. ändas på
-a; fem. I- ock konsonantstammar i obest. plur. på -e, svaga fem. i
best. sing. på -o, -å, i dat. på -enne, obest. plur. på -e10). Slutligen
har man här adjektiv på -ett eller -itte: bergett o. s. v.11)
Till skillnad från Västlandets mål hafva de nordan- ock
sun-nanfjälska gemensamt dels utom sydöstra delen af Aggershus stift
tjokt ? i samma ställningar som de svenska målen norr om
Småland, sålunda också för rd, förlust af r ock l före t, samt öfver
gång af rn till nn (med en del undantag12), af pt ock ps till ft ock
fs13), sammanfallande af skj ock sj6); dels ock framför alt
»tilljämning» (utom Nordlanden, som däremot möjligen hafva kort vokal +
’) Aas. Gr. § 35. 2) Aas. Gr. § 33, 34 anm. 3) Aas. Gr. § 134, 360-364.
4) Aas. Gr. § 40, 126 anm. #) Aas. Gr. § 39, 129-131. «) Aas. Gr. § 36 anm.
7) Aas. Gr. § 81 anm. 8) Aas. Gr. § 11 anm. 9) Aas. Gr. § 233, 234, 184, 239.
,0) Aas. Gr. § 161, 162, 168—171. ") Aas. Gr. § 86 anm. ,2) Aas. Gr. 34, 35,
129. «) Aas. Gr. § 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
