Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
ligt, men icke berodde pâ någon medveten grundsats. Sådana
påståenden skulle, det ena ej mindre än det andra, visa sig
ohållbara för en hvar, som ägde till ock med blott en ytlig kunskap
om lagarnes språk Sanningen ligger mellan dessa ytterligheter,
kanske närmare ena sidan, i det landskapsmålet är grundlaget,
det man dock hvarken velat eller kunnat exakt återgifva, hvadan
också skillnaden i de värkliga målen varit något större, än den i
skrift synes; under det samtidigt redan ett vist nivellerande
inflytande är märkbart -).
Icke blott för kännedomen om språkbildningen, utan ock
sär-skildt för användningen af denna kännedom vid lösningen af
etnografiska eller i allmänhet historiska spörsmål vore det af yttersta
vikt att få noggrant bestämdt förhållandet mellan språket i runor,
landskapslagar, handlingar ock skrifter af alla slag från
medeltiden ock det samtida talspråket eller munarterna. En sådan
bestämning erbjuder dock stora svårigheter. Vid undersökningen
har man först att göra sig reda för hvad som tillhör skrifsättet,
ljudbeteckningen — ortografien skulle vi säga —; med andra ord
söka komma åt den språkform, som skrifvaren eller ristaren på ett
mer eller mindre ofullkomligt sätt sökt återgifva. Därefter har
man att tillse, hvad i denna språkform är allmänt, på gemensam
utveckling beroende språkgods, i ordförråd ock former, hvilket
likaledes utföres ur räkningen. Den rest man på detta sätt
erhåller, är tydligen dialekt — ortens eller skrifvarens. Kan man
finna flere värk af samme skrifvare eller flere samtidiga skrifter
från samma landsända af olika skrifvare, så är det möjligt att
aflägsna äfven detta sista missledande element. Resultatet kan
ock bör kontrolleras genom jämförelse med motsvarande nutida
mål, som i de äldre böra finna sin förutsättning ock förklaring,
hvarvid alltid den möjligheten förefinnes, att utvecklingen blifvit
genom flyttningar ock därmed följande folkblandning eller andra
yttre störningar förd åt sidan. Frågan kan äfven angripas från en
annan punkt. Man kan utgå från de nuvarande munarterna ock tillse,
i hvad mon de låta språkhistoriskt förklara sig ur det för lagame
gemensamma, således allmänt fornsvenska, eller blott ur det för
landskapets lag egendomliga. Hvad som i alla fall kvarstår
oförkla-radt, förutsätter naturligtvis med lagen samtidigt ock af den samma
’) Medgifvas m&ste, att N. M. Petersen ock Keyser väl skarpt betona
skiljaktigheten; men man väger ej alltid så noga sina ord. 2) Säte Gutn. urk.
s. III, IV finner dialektskiljaktigheterna jämväl nu föga betydliga ock antager,
att på landskapslagarnes tid på sin höjd »några smärre olikheter hunnit utbilda
ock rotfästa sig inom landskapsmålen», af hvilka olikheter finnas »oförkastliga
prof» i landskapslagarne. Mellertid fans äfven ett riksmål, som uti
landskapslagarne »erhöll sin äldsta fasta skriftform».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
