Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Bd. I. Nr 1.
THEODOR NORDSTRÖM
(omkring 12 sv. qv.-mil). De största öarna äro Strömö, Österö, Vaagö,
Suderö, Sandö, Bordö, Kalsö, Yiderö, Kunö, Svinö och Fuglö; mindre
öar äro Skuö, Myggenäs, Naalsö, Hestö, Kolter och stora Dimon, hvilka
alla äro bebodda. Bland obebodda öar må nämnas Lilla Dimon,
märkvärdig för sin form, sin höjd och otillgänglighet. Utom dessa bebodda
och obebodda öar finnas äfven talrika skär och små holmar. Bland
skären är den ryktbara »Munken» söder om Suderö särdeles märklig.
Den är en mycket lodrät isolerad, 70 fot (22 meter) hög klippspets
eller pelare, som på ett afstånd af 6 kilometer från öns kust böjer
sig ur hafvet och tjenar såsom god landkänning för den söder ifrån
kommande seglaren. Det påstods förr att kring denna pelare löpte en
häftig malström, som ovilkorligen uppslukade den djerfve seglaren,
som nalkades densamma. Någon sådan malström finnes dock ej, men
strömsättningarna mellan Munken och Suderö måste äfven i dessa på
strömmar rika trakter anses vara särdeles våldsamma, och det fordras
Färingens hela vana och skicklighet att oskadad kunna ro igenom dem.
Kring Färöarna löpa i allmänhet ofantligt häftiga strömsättningar;
deras hastighet är ovanlig och den spetsiga och vresiga sjö de
framkalla gör på den ovane ett högst egendomligt intryck: det är som
att ro i ett kokande haf. Båten slungas upp och ned, ej
regelbundet som af hafvets långa om ock höga vågor, utan stötvis, skakande,
hoppande. För den ovane och med förhållandena obekante seglaren
innebära dessa strömmar stor fara, men för öamas innevånare äro de
af stor nytta såsom underlättande samfärdseln mellan öarna, och
Färingen som från barndomen är vand att aktgifva på naturens
företeelser känner noga för hvarje ögonblick dessa strömmars fart och
riktning, ty de löpa ej ständigt åt samma håll, utan kantra eller ändra
sin riktning efter perioder, <3 timmar 12 minuter långa. Öarnas läge
midt i golfströmmen i förening med den stora skilnaden mellan ebb
och flod, -som på vestsidan är 9—10 och på östsidan 6—7 fot
åstadkommer dessa strömsättningar, som löpa med en fart af ända till 6
till 8 engelska mil i timmen. Den riktning, i hvilken de gå, modifieras
af kusternas läge, men man skiljer mellan två hufvudriktningar, on
vestlig och en östlig. Den ström, som går åt vester, kallas vestfall
och den som går åt öster, östfall. Tiden för dessa olika strömfalls
början och slut är Färingen, såsom nämndt, från barndomen väl
bekant. Strömfallens början beräknas i allmänhet från ny eller
full-månedagen, men naturligen är ej riktningen densamma under samma
tid på alla punkter af öarna, utan under det att på ena sidan af
öarna det är östfall kan på den andra vara vestfall och tvärtom. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
