Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FÄRÖARNA
7
maren +9,6°. Men om sålunda temperaturen är mild, kan man dook
ej säga att Färöarna äro hugnade med hvad vi i allmänhet kalla
vackert väder. Tvärtom, de klara dagarnes medelantal om året lär
inskränka sig till 40, under de öfriga herskar regn och dimma. Den
ärliga noderbörden är omkring 2,000 millimeter, fördelad på 267
regndagar. Dimma förekommer nästan dagligen under kortare eller längre
stunder och stormar af en våldsamhet, som ej kan beskrifvas, äro
ytterst vanliga. Lugn råder mycket sällan. Vinden är öfvervägande
sydvestlig, utom vår och höst, då äfven nordvestvindar blåsa.
Naturen må emellertid af den ene anses vild och hård af den
andre skön och storartad och klimatet må vara oangenämt, men dock
lefver här en befolkning, som älskar sitt obetydliga land och finner
det vara det bästa i verlden. Denna befolkning är af nordisk stam.
Den talar ett med vårt nära beslägtadt språk och liknar oss andra
nordboar till gestalt och lynne, naturligen med de modifikationer tid
•och lefhadssätt åstadkommit. Angående Färöarnas första befolkande
känner man ej särdelos mycket. Gamla sagor omtala ett tåg till
Färöarna utfördt af kung Frode, hvilken skulle hafva dödt och
blif-vit begrafven vid Frodebo på Suderö. Någon verklig kolonisation
blef dock ej följden af dessa Frodes besök. Äfven greken Pytheas
uppgifves hafva besökt Färöarna och dessa öar gästades äfven många
gånger af norska vikingar, af isländska sjöfarande m. fl. En
stadigvarande befolkning uppstod dock ej förr än i medlet af 800-talet,
då Norrmän började der nedsätta sig, dervid finnande enstaka
irländska eremiter före sig. Men först efter slaget vid Hafrsfjorden år
872, då Harald Hårfager betvang de norska småkonungame, kan man
säga att Färöarnas befolkande rätteligen börjar. Efter detta slag
hvimlade hafven af flygtingar, som hellre sökte främmande länder
än underkastade sig eröfrarens jarlar och höfvidsmän, och många
bland dem kommo till Färöarna, der finnande den frihet och det
oberoende, som de i hemlandet förlorat. Öarnas innevånare förblefvo
sedan länge ett sjelfständigt folk. Olof den helige försökte 1024
att locka till sig några af de förnämsta höfvidsmännen, men en del
stannade qvar och försvarade sin oafhängighet samt dräpte den
norske skatteindrifvare, som konungen sände öfver. En man vid
namn Thrond herrskade då genom sitt personliga inflytande öfver
öarna, men äfven hans tid gick ut och en man vid namn Leif
Össur-son blef herskaren; denne for emellertid till Norge och erkände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
