Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 2. Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien från år 1532. Utgifvet af HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHONDIA
13
med koger och båge hoppa i en båge af en alns diameter. De
kämpa till fots beväpnade med bågar, ungefär som Tartareme. Frän
gossåren öfva de sig i skjutning med båge, och såsom fordom hos
Balearerne**, sä ge i våra dagar Lapparne icke mat ât en gosse
förr än hans pil träffat målet. Deras kläder äro åtsittande och
af-passade efter hela kroppen, så att de icke äro hinderliga.
Vintertiden bära de hela hudar af själar eller björnar, konstfärdigt
tillverkade. Hudarna äro tillknutna öfver hufvudet, så att bara ögonen
synas, och är hela kroppen skyld eller liksom insydd i en säck,
blott med den skilnad att kläderna afpassade efter lemmame äro
be-qväma och icke en pina. Förmodligen är det denna drägt som gifvit
upphof till berättelsen, att Lapparne hafva liksom djuren en luden
kropp, hvilket en del berätta af okunnighet, andre af begär att
öfverdrifva hvad do erfarit i aflägsna land. På detta sätt skyddade
genom sin konstfärdighet och idoghet fördraga Lapparne i det fria
vintern, nordanvinden och all klimatets oblidhet. Hus hafva de icke,
utan ett slags tält och byta ofta om bostäder. De äro nomader*3,
■sysselsätta sig mycket med jagt, och villebråd finnes i sådan
myckenhet, att det träffas öfverallt. En qvinna får ej gå ut ur tälte
genom samma dörr, genom hvilken mannen den dagen gått på jagt.*8
Ej heller får hon med handen vidröra jagtbytet, utan mannen räcker
henne på ett spett hennes andel af köttet.*7 Åkerbruk idka de icke.
Ormar finnas icke i deras land, deremot stora och stickande myggor.
Fisk fångas i stor vmnighet och häraf lefva do såsom Iktyofageme
i Etiopien*8 och såsom dessa af alltför stor hetta, så koka och
pulvrisera Lapparne fisken för köldens skuld. Så mycket hafva de dock
qvar af sin fångst, att de förvara en hel mängd och föra den
till grannlanden, till Norrbotten och Hvita Ryssland. De hafva
fartyg, i hvilka do olika delarne ej sammanhållas af spikar, utan af
senor och vidjor. På dessa färdas de utför de snabba olfvarne i
Lapplands bergstrakter, om sommaren nakne, för att i händelse af
fara kunna rädda sig genom simning och ur skeppsbrottet frälsa
sina varor. Några idka handverk och brodera så det är en lust
och bereda kläder med inväfdt guld och silfver.** De som
uppfunnit något till slöjdens främjande eller som upptagit något som
man fått från utlandet, åtnjuta allmän heder; de begåfvas nämligen
med en klädnad, i hvilken är inväfd ett bevis på deras konst, och
detta bevaras i familjen till ett vitnesbörd för framtiden. Farkoster,
kärl och alla husgeråd arbeta de bra och utföra till grannarno.
De drifva handel medelst byte och penningar, blott med ömsesidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
