Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4. En pilgrimsfärd till Solovjetsk. (År 1876). Af HERMAN SANDBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PILOKIM8FÄRD TILL SOLOVJET8K.
9
Danilovo samt om gi fve t af odlingar. Platsen finnes utsatt i Stiølers
hand-atlas i nordost frän Povjenez och har ännu vackra ruiner att
förete. Klostret lär hafva haft omkring 60 munkar. De anado ej minsta
oråd, då en natt klostret omringades af militär samt uppbrändes,
hvarefter munkarne sändes till Sibirien.
Om och hvad samband förefinnes mollan do i det arktiska
Ryssland öfverallt spridda starovjeri och det statskyrkan erkännande
klostret i Solovjetsk, vet man ej, och af många skäl skall det från
båda hållen envist förnekas. Men lika visst som detta kloster längre
än de flesta dröjde att erkänna och antaga den nya kyrkoordning,
som just skilde statskyrkan från starovjeri och af dem anses såsom
satans påfund, lika visst är att klostrets och dess munkars helighet
erkännes af dessa gammaltroende, medan de å andra sidan alldeles
förkasta statens öfriga munkar och presterskap. Detta lärer nog ej
bero ensamt af don utmärkt praktiskt-religiösa riktning, som
utmärker Solovjetsk framför alla andra klostor, om hvil ka jag haft
tillfälle taga kännedom inom såväl den grekisk- som
romerskkatolska kristenheten, och gjort detta kloster lika älskadt som
vör-dadt inom det arktiska Ryssland. Snarare beror det deraf, att
Solovjetsk, som i allt står mer oberoende än någon annan lem af den
ryska kyrkan, äfven deri visat prof på sin praktiska riktning, att
det i tysthet antagit en modus vivendi, som fasthåller själavården
öfver starovjeri, hvilkas kristendom alltid närmast legat klostret
om hjertat, fastän det nu af politiska skäl offentligen måste förneka
denna del af sin hjord.
Dessa starovjeri hafva förr af forskare och turister utmålats
såsom mycket farliga att komma i beröring med. Resande i
nordvestre Ryssland hafva upptecknat många händelser, der blott on
slump eller deras utmärkta mod och fintlighet räddat dem från att
ihjelslås af en vild folkhop, som råkat i raseri än öfver ofrivilligt
ttfverträdande af deras stadgar, än öfver naturhistoriska iakttagolsor,
ja öfver åsynen af ett bläckhorn, hvars innehåll den olycklige i allas
närvaro nödgats svälja (till stort gagn för den publik, hvars tålamod
han kanske eljes skulle kommit att med dess innehåll missbruka).
Detta torde dock mest berott på missförstånd, rädsla och
okunnighet i språket. Jag har lefvat och vandrat med dem i ett års tid
samt alltid af dem blifvit utmärkt väl bemött, fastän jag öppet brukat
instrument, som i skrockfullas ögon skullo kunnat trolla bort en
hel socken. Men såsom hyggligt folk öfverallt brukar, bör man
alltid undvika att i onödan öppet såra fördomar och religiös upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
