Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5. A. E. Nordenskiölds Ishafsfärd 1878. (Forts. från Bd I. Nr 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I8HAFSFÄRD 1878.
13
•viten. Deremot kan jag, för den händelse en observationsstation ej
skalle kunna upprttttas vid sjelfva Kap Tscheljuskin, fororda
Actinia-hamnen till stationsort för de meteorologiska iakttagelser, som enligt
det Weyprechtska förslaget samtidigt skulle anställas på en mängd
ställen i den höga norden. Hamnen bildar nämligen en från alla
håll skyddad bugt med god ankarsättning.
Oaktadt den rådande dimman ännu ej skingrats, lyfte Vega och
Lena åter ankar den 18, för att fortsätta sin färd mot Kap
Tscheljuskin. Den erfarenhet vi sedermera vunnit rörande
väderleksförhållandena i dessa trakter visar, att vi gjort rätt; man hade
sannolikt fått vänta på klart väder tills hafvet åter blifvit isbelagdt.
Vi ångade fram längs med Taimyr-öns vestra strand. Denna
om-gifves af en mängd öar, som ej finnas utsatta på kartan, och är
möjligen sjelf af sund delad i flere delar. Kör öfrigt tyckes Taimyr-öns
nordspets ej gå så långt mot norden som kartorna angifva. Is mötte
vi endast i ringa mängd och blott bayis, så sönderfrätt att man
knappast såg ett enda stycke starkt nog att bära ett par man. All denna
is måsto snart vara bortsmält. Sjelfva Taimyr-bugten var nästan
isfri. Vi fingo till och med åtor under färden öfver densamma pröfva
en svag sjögång.
Den 19 augusti fortsatte vi att ånga och segla längs kusten af
Tscheljuskin-halfön, fortfarande i en ytterst tät dimma, hvilken
ondast stundtals skingrades så mycket, att landkonturerna kunde
urskiljas. Under dagens lopp ångade vi förbi ett vidsträckt fält
obruten is, som upptog en bugt på vestra sidan af Tscheljuskin-halfön.
I dimman syntes isen genom den hägring, som framkallades af
strålbrytningen vid horisonten, grof och hög, men då vi framkommit till
sjelfva iskanten, visade det sig, att äfven denna fasta is var nästan
lika sönderfrätt som don, hvilken bildade de isstrimlor, hvil ka då och
då mötte oss på hafvet.
Dimman hindrade oss att se långt, och jag befarade redan, att
Asiens nordligaste udde skulle vara så omgifven, att vi ej skullo
kunna landa på densamma. Snart skymtade dock åter en isfri udde
fram i nordost. En liten mot norr öppen, för tillfället isfri vik skar
här in i landet. I denna kastade fartygen kl. 6 e. m. den 19 augusti
ankar under flaggning och salut från en af de små kanoner Voga
medförde. Vi hade nått det första målet för vår fård — den gamla
verldens nordligaste udde.
Luften hade klarnat, och udden låg framför oss solbelyst och
snöfri. Liksom vid ankomsten till Jenisej 1875, mottogos vi äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
