Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5. A. E. Nordenskiölds Ishafsfärd 1878. (Forts. från Bd I. Nr 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Bd I. Nr 5. — a. s. Nordenskiölds
storkobbar (Phoca barbata) och en hop snaddar (Ph. hispida). Fisk
förekommer här sannolikt i riklig mängd.
Ett synnerligen märkligt fynd måste jag ännu omtala. Medan
fartyget låg förtöjdt vid ett af de få drif-isstycken, som vi träffade af
tillräcklig styrka och storlek att bära ett tiotal man, gick jag jämte
löjtnant Nordqvist ned på isen för att se åt, om jag ej här kunde
finna något spår af det märkvärdiga stoft af kosmiskt ursprung, som
jag träffade 1872 på isen vid Spetsbergens nordkust. Något dylikt
kunde jag ej här få rätt på. I stället fästade löjtnant Nordqvist min
uppmärksamhet på några gula fläckar på snön, hvilka jag, i tanko att
de härrörde af något diatomacéslam, bad honom samla ooh lemna till
undersökning åt någon af expeditionens botanister. Vid den
undersökning, som med anledning häraf anstäldes, befans det dock, att
man här icke hade att göra med något organiskt ämne, utan med
en grofkornig sand, som uteslutande består af ganska vackert
utbildade kristaller af ända till ett par millimeters genomskärning. Jag
har ännu ej haft tid och lägenhet att närmare undersöka dem, men
kan såsom van mineralog se, att man här ej har att göra med något
vanligt terrestriskt mineral, kanske dock med ett under den stränga
vinterkölden från hafsvattnet utkristalliseradt ämne.
Den 14 till 18 augusti lågo vi, under väntan på klart väder,
för ankar i en i sundet mellan Taimyr-ön och fasta landet belägen
ypperlig hamn, som jag benämnt Actiniahamnen, med anledning af
den mängd actinior, skrapan här bragte upp från hafsbottnen.
Landet var snöfritt och täckt med en grågrön växtmatta, bildad
af en tät blandning utaf gräsarter, mossor och lafvar. Artantalet af
fanerogama växter var ytterst ringa; moss- och isynnerhet
lafvegetationen deremot riklig nog. Det hela bildar tydligen ett renbete
vida^bättre än det, som finnes i de renrika dälderna i Belsound,
Isfjorden och Storfjorden på Spetsbergen. Några ryska fångstmän hafva
helt säkert ej på ett århundrade besökt dessa trakter, och dock sågo
vi här endast några få renar, beklagligen allt för skygga för våra
jägares ihärdighet. Kapten Johannesen tillskref kanske med rätta
detta förhållande den omständigheten, att varg finnes i trakten. Han
sade sig nämligen hafva sett vargspår och en nyss af varg dödad ren.
Med den medförda ångslupen gjorde löjtnant Palander, beledsagad
af löjtnant Hovgaard, några utflygter för undersökning åf sundet, som
skiljer Taimyr-ön från fasta landet. Detta sund befans för grundt
och orent, den i sundet mot vester gående strömmen för stark, för
att Vega med säkerhet skulle kunna denna väg framtränga till Taimvr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
