Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Bd I. Nr 10. — A. E. NORDENSKIÖLDS
gjordo detta så mycket hellre, som någon särskild fara icke förefans
för ångbåten Lena att ensam uppsöka den segelbara flodarmen. Detta
fartyg hade nämligen med särskildt afseendo härpå blifvit bygdt så
grundgående, att det kunde flyta öfverallt, der äfven mindre
grund-isar uppmuddrat ocb jämnat hafsbotten, d. v. s. på de flesta ställen
nästan in till sjelfva stranden. Dessutom hade Herr Sibiriakoff
under välvillig modverkan af biskopen och af guvernören i Jakutsk
låtit uppföra ett sjömärke på en höjd vid den för seglats lämpligaste
af Lena-flodens mynningsarmar. För att denna farled nattetid skulle
kunna anlöpas, var en jakut vidtalad att under de mörka
höstaft-narne här uudorhålla en högt flammande vårdkase. Han skulle
äfven upploda farvattnet i floden för fartygets lotsning till Jakutsk,
samt på förhand uppsöka en lämplig vinterhamn, ifall öfvervintring
blefvo nödig. Äfven om ångbåten Lena under försöket att göra an
floden skulle råka på grund, var fartyget så lätt, att dess
omtänksamme kapten med de för ändamålet medförda draggar, ankaren och
kablar lätt åter bordo kunna taga det loss, något som naturligtvis
vore förenadt med vida större svårighet i afseende å den stora och
tunga Vega.
Efter skilsmässan stälde Lena sin kurs mot land, vi deremot
vår mot nordost till dc sydligaste af de Nysibiriska öarne.
Dessa äro, såsom jag i arbetsplanen påpekat, synnerligen
märkvärdiga i vetenskapligt hänseende. De lemningar af mammut och en
mängd med den samtida djurformer, hvilka. gifvit oss så oväntade
upplysningar rörande beskaffenheten af den djurverld, som fordom
bebott Norra Asien, förekomma nämligen i vida rikligare mängd pa
dessa öar än på fasta landets tundra. En del hafsbankar äro här
sä uppfylda med ben och betar af mammut, att elfonbenssamlare.
hvilka undor en följd af år nästan hvarje vår i nartor förspända med
hundar begifvit sig från fasta landet öfver ison till dessa öar, för
att der under sommarons lopp insamla elfenben, om hösten, då
haf-vot ånyo blifvit isbelagdt, återvändt med en rik skörd. Denna
uppsamlades vid don förut otaliga gånger vitjade stranden och är
derfor antingen af höststormarne och höstdrifisen uppressad från hafvet,
eller utsköljd ur strandens sandlager. Enligt Hedenström ’, den enda
bildade person, som sommartiden närmare undersökt dessa öar, träffas
dessutom i det inre af dem hela kullar täckta med benlemningar
utaf mammut, noshörning, häst, uroxe, bison, får m. fl. Till följd
1 En sibirisk tjensteman. Såsom namnet anger, förmodligen af svensk eller finsk
börd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
