Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Bd I. Nr 10. — A. K. NORDENSKIÖLDS
Dessa voro sannolikt uppförda under de strider, som föregingo
on-kilons utdrifvande. Flerestädes pä sluttningarne af berget sågos
stora samlingar dels af en massa lafbevuxna björnskallar, lagda i
ring med nosen inåt, dels af ren-, björn- och hvalross-skallar
blandade om hvarandra i en mindre regelmässig krets, i hvars midt
renhorn funnos uppstaplade. Jämte renhornen träffades pannbenet med
vidsittande delar af hornon utaf elg oller någon stor hjortart. Pä
sidan om de öfriga benen lägo hopade otaliga tinningben af sfil.
Audra sälben saknades nästan helt och hållet, hvilket antyder, att
tinningbenen icke voro lemningar af vittrade skallar, utan särskildt
offrade benbitar. Då menniskoben ej träffades i grannskapet och
in-födingarne angåfvo, att bcnsamlingarne härrörde från onkilons tid,
så synes det troligt, att dessa ställen äro forntida offerplatser.
Mellan invånarne i den förutnämda tschuktschiska lägerplatsen
vid Irkaipi-bugten och oss uppstod snart ott mycket vänligt
förhållande. En något fetlagd, utmärkt välväxt, reslig, vacker man vid
namn Tschepurin tycktes vara byns höfding. Han undfägnades af
oss flera gånger i gunrummet, då små skänker gåfvos och mottogos
för befästande af vänskapen. Tschepurin var tydligen mycket svag
för grannlåt och kunde genom den med oss idkade byteshandeln
tillfredsställa sin prålsjuka i en grad, som han förut sannolikt aldrig
drömt om. Då han under de sista dagarne gjorde besök på Vega,
var han klädd i en utanpå pesken dragen röd vlleskjorta. Erån
hvardera örat nedhängde en förgyld urkedja, vid hvars nedre ända
ett genomborradt tio-örostvcke var fästadt. Han hade tvänne hustrur,
hvilka i all endrägt lofde tillsammans i ett och samma tält, försedt
med tvänne särskilda sofställen.
Den i trakten rådande bergarten utgöres af något gabbroartadt
plutoniskt stenslag. På vestra sidan af Irkaipi mellanlagras detta
af en svart skiffer med spår till försteningar, möjligen graptoliter.
Kjellman lyckados här med skrapan erhålla några alger, hvaremot
zoologens utbyte blef ringa till följd af hafsbottens ogynsamma
beskaffenhet.
Bland andra utflygter gjordo jag en till ett i grannskapet af
ankarplatsen beläget berg af omkring JOO fots böjd. Härifrån hade
man en vidsträckt utsigt öfver hafvet utanför. Det var öfverallt
täckt med ett oafbrutct drifisfUlt. Endast närmast stranden sågs en
öppen vattenränna, som dock äfven don mångenstädes var på ett
betänkligt sätt afbrnten af isband. Den plutoniska stenarten, af
hvilken berget bildas, är nästan öfverallt genom frostens inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
