Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Bd I. Nr 10. — a. e. Nordenskiölds
stod närmast stranden. Vi nödgades derför efter några timmars
seglats äter lägga bi vid en grundis, för att invänta gynsammare
förhållanden. Vinden bade nu från V gått till N och NV.
Temperaturen blef mildare och väderleken regnig, ett tecken att stora
isfria vattensträckor måste finnas norr och nordvest om oss. Om
natten mot don 21 regnade det starkt med NNV vind och en
temperatur af + 2° C. Ett försök gjordes att längre ut finna något
ställe, der det mot land pressade drifisbandet kunde genombrytas.
Dotta lyckades icke, kanske till följd af den ytterst starka dimma,
som var rådande.
Den 22 gjorde jag med löjtnant Palander en utflykt i
ångslu-pen, för att anställa lödningar östorut. Det lyckades oss snart att
upptäcka en tillräckligt djup, ej allt för isfyld ränna, och den 23
fortsatte Vega derför åter sin förd bland mycket tät drifis, ofta så
nära land, att fartyget endast hade en fot vatten under sin köl.
Det gick dock framåt, om ock långsamt.
Landet bildar här en gräsrik, ännu snöfri slätt, som höjer sig
inåt till långsamt sluttande berg eller jordhöjder. Stranden är
beströdd med ej obetydligt drifvod, och här och der ses lemningar
efter onkilonboningar. Om natten mot den 24 september lade vi
till vid en grundis i on tämligen stor öppning i isfältet. Denna
öppning slöt sig om natten. Vi blefvo härigenom uppehållna till
den 26, då förden åter kunde fortsättas, i början mod svårighet,
sedermera i tämligen öppet vatten till en udde, som på kartorna
kallas kap Onman. Äfvon infödingarne, som här kommo ombord,
beteckna stället med samma namn. Den is, vi denna dag mötte, var
gröfre än förut, blåhvit, oj smutsig.
Den 27 fortsattes förden i tämligen isfritt vatten till
Koljut-schin bay, sedan med en betydlig bugt uppför fjorden tvärs öfver
densamma till dess ostkust, hvarest ankaret földes vid fjordens
nordöstra uddo ett par timmar föro solnedgången. En utflygt till land
gjordes, hvarjemto löjtnant Hovgaard utsändes att från ångslupen
upploda det närmaste farvattnet, och en af fångstmännen fick i uppdrag
att från en närbelägen höjd taga en öfverblick af isens läge. Såväl
den ene som den andre åtorkom med en gynsam berättelse.
Olyckligtvis blef det fullkomligt stillt om natten, och temperaturen sjönk
till — 2° C. Hafvet betäcktes oaktadt denna ringa köldgrad med
nyfrusen is, hvilken visserligen på öppnare ställen endast kunde
fördröja, icke hindra fartygets förd, men som dock sammanband de
utanför kusten hopade drifisfölten så hårdt, att ett fartyg äfven med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
