Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Bd. I. N:r 12.
J. F. N. AROSENIUS.
afloppet. I sådant fali blifver vattendragets botten en kroklinea,
som ömsom sluttar St bafvet, ömsom inåt, och hvars ena » point
de rebroussement» är sjöns utloppställe eller tröskel, medan den
andra är djupaste platsen pä sjöbottnen. Exempel gifvas, att
sluttningen inåt kan vara betydligare än den andra. Sålunda är
Vet-terns botten lägre än hafsytan. Häraf synes for Motala elfs
flodsystem följa den sorgliga utsigt, att det måste till evig tid
för-blifva »unausgewirkt» och aldrig kan hoppas uppflyttning till den
förnämare klassen. Nästan ändå värre är det bestäldt för Mjösen,
hvars botten pâ en läng sträcka ligger hela 330 meter djupare än
hafsytan.
Man kan ej gema utbyta benämningen »sjöns tröskel» emot
det gamla svenska os, ty dermed menas lika ofta, om ej oftare,
Sns utlopp i en sjö eller i hafvet. I Småland kallas sjöns
atiopps-ställe stundom värma, måhända emedan det ej gema isbelägges.
Ormformigt slingrande vattendrag bruka antyda slät floddal.
Man har påstått, att dessa sä kallade Serpentiners storlek och
antal skulle vara proportionela mot elfvens storlek och mot dess
längsamhet. Möjligtvis kan detta gälla vid Seinen, hvars
ursprungliga galliska namn Sin-ane ju säges betyda »trög elf» ; men den
del af Klarelfven, som har rMäanderform», är så strid, att man
med möda kan lega någon roddare till färd uppför elfven.
Vanliga sättet der är att staka sig fram utmed stränderna.
Vid krökningar följer djupaste fåran yttre svängen.
Vanligen sammanflyta vattnen, i den mån de nedstiga, dock
finnas klyfningar. Man kan till och med urskilja 4 arter:
A). Afvikande armar, -som flyta öfver till ett annat
vattendrag. Så aflåter Torne elf en gren (Tärändö) till Kalix, och denna
gren säges nu likna sig till att med tiden blifva den förnämsta.
Orinoko afsänder en väldig arm, Cassiquiare, som i Europa skulle
räknas bland dess betydligaste floder, och som efter ett lopp af
ungefär 40 svenska mil förenar sig med Bio Negro. Afven Eufrat
och Tigris äro förbundna genom tvärarmar; lika så Ganges med
Bramaputra, Hoangho med Jangtsekiang. I smått förekommer en
likartad förbindelse mellan Weser och Ems. En annan, mellan
Arno och Tevere, har genom Arnos fördjupning redan i medeltiden
upphört. Hopflätningen af Finlands vattensystem har blifvit
mycket öfverdrifven. Gamla beskrifningar öfver finska båtleder bry
sig ofta ej om att omnämna en så alldaglig småsak, som att
båtarna här och der dragas öfver land. Deremot förekomma i
Amerikas nordligaste delar åtskilliga bifurkationer eller bifluenser.
Tyskar hafva funnit dylika förgreningar så onaturliga, att de
kallat dem After-Ströme, Zwitter-Ströme. Det gifves dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
