Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TERR AINLÄR A.
29
något skäl, hvarför icke rinnande vatten skulle stundom sprida sig
åt två håll, om det på två punkter träffar lika svagt motstånd,
eller lika lågt aflopp.
B) Afvikande armar, som återförenas med hufvudfåran,
vanligtvis snart nog, efter strid fart och i tydligt sluttande nejd. Detta
är så föga ovanligt, att det tyckes haft ett eget namn i gamla
svenskan. Det förekommer nemligen vid Qvill, Kamqvilla och
Stenqvilla i Småland. Qvillebäcksrännan är ock ett slags utgrening
af Göta elf.
C) På slättmark, i synnerhet utomlands, händer, att elfven
spjelkar sig i flere jemnlöpande, här oeh der sammanflytande, Äror,
som omsluta långsträckta holmar. Om en sådan ö är beväxt med
löf-buskar och vid högt vatten öfversvämmas, kallas den af tyskarna Aue
eller Werder; vid Strassburg Kopf. I Sverige förekommer denna
bildning nästan blott i nedre delen af Torne elf. Donau är
sön-derspjelkad vid Wien m. fl. ställen, och Volga under de sista 40
milen af sitt lopp.
D) Vid mynningen bilda somliga floder ett mångfaldigt
sönderskuret Delta af uppvallad mark. Någon gång händer, att
bifloder bilda delta vid sitt utmynnande i hufvudfloden. I Sverige
kan man med mödä uppleta en liknelse i smått till deltabildning,
nemligen vid Indalselfven. Afven Motala elf har haft ett delta i
miniatyr, hvaraf dock ett par Äror nu äro igengrodda. Man har
trott, att floder, som utgjuta sig i »inhaf», der vattnet ej’ är så
oroligt, att det förstör strömmens arbete, vore mest egnade att bilda
ett delta. Detta vederlägges genom Ganges, Kovara, Orinoko m. fl.
De af Humbolt så kallade oceaniska deltabildningarna äro
tvärtom de vanligaste af alla.
Allt sedan Herodots tid (omkring 484 £ K.) har ofta
upprepats hans yttrande, att Nilens hela delta vore »en skänk af
floden». Man vill i sjelfva verket af de öfverhöljda
minnesvärdarna sluta, att marken sedan dess höjt sig omkring f» meter,
eller på 100 år 0,4 meter. À andra sidan befinnes, att hafvet på
somliga ställen gjort betydliga ingrepp och bildat laguner.
Härtill kommer, att baden i klipphällen vid Alexandria och stenarna
i hamnen, som hindra ankringen, äro sedan denna stads äldsta
tider oförändrade, och att hafsbottnen derstädes icke består af
slam eller sand, utan af kalkstenshäll. Efter allt detta kan man
väl tveka, om hela denna jemna trekant af omkring 30 mils sida
uteslutande är en present af elfven, eller om icke dess bildande
går upp till tider, om hvilka icke ens »historiens fader» kan gifva
besked, utan endast geologerna. Det samma torde då gälla om
andra slättbygder, som sedermera blifvit af floder sönderskurna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
