Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 13. Om förslagen till kanal mellan Atlanten och Stilla hafvet. Af NERE A. ELFVING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PORSLAGEN TILL KANAL MELLAN ATLANTEN OCH STILLA I1APVET. 5
utan följde i stället Stilla-hafskusten och sökte efter en sänkning
1 Çordilleran, genom hvilken han skulle kunna framtränga till
Atrato eller någon af dess bifloder. I en vik af Humboldts bay, som
han uppkallade efter Kelley (Kelley’s inlet), fann han en dylik
sänka, genom hvilken han efter mänga besvärligheter uppnådde
Truandos källor. Utefter denna väg uppgjorde nu Kennish planen
till en kanal. Vid Truandos utflöde i Atrato befanns denna flod
vara 90 meter bred och 16 m. djup, med .sakta strömning mot
Atlanten, till hvilken afstândet utgjorde 100 kilometer.
Medelvattenståndet i Atrato var 7,6 m. högre än medelvattenståndet i Stilla
hafvet vid Kelley’s inlet, der tidvattnet höjer sig 3,7 m. Kennish’s
plan var att uppmuddra Truando på en sträcka af 69 km. och
sedan gräfva fram till Stilla hafvet en 40 km. lång kanal, hvaraf
nära 5 km. skulle blifva tunnel genom Cordilleran, hvars högsta
höjd öfver hafvet var 154 m. Enligt Kennish’s beräkningar skulle
Atratos vatten flyta fram genom denna kanal med en hastighet af
2 eng. mil i timmen och det egendomliga fenomenet uppstå att en
stor segelbar flod mynnade ut i både det Atlantiska och det Stilla
hafvet. Afståndet mellan de begge hafven genom denna kanal
beräknades till 210 km. och kostnaden till 150 millioner dollar.
Kanalen skulle blifva 61 m. bred och 9 m. djup med 2 bredvid
hvarandra liggande tunlar så att fartyg samtidigt kunde gå i
motsatta riktningar, hvardera tunneln 30 m. bred och 37 m. hög.
Med denna plan behörigen utarbetad och kartlagd började
Kelley att se sig om efter utvägar att utföra den. Hos Förenta
Staternas regering fann han en varm förespråkare i Jefferson Davis,
som då var krigsminister, och äfven presidenten Pierce gynnade
förslaget, men statssekreteraren Mr Marey sade Kelley helt öppet
att han ansåg hela företaget för en humbug, och någon framgång
der var derför ej att vänta. Han begaf sig då till England och
Frankrike, der han vann många anhängare, bland hvilka må
nämnas kapten, nu amiral, Fitz Roy, de Lesseps, Louis Napoleon m.
fl. Den gamle Humboldt rekommenderade både Kelley och hans
förslag på det varmaste. Lorderna Palmerston och Clarendon
talade vackert och lofvade att tillsammans med Frankrike och
Förenta Staterna låta utföra en noggrann undersökning. The
institution of civil engineers i London förärade Kelley den Telford’ska
guldmedaljen. Robert Stephenson var då ordförande för denna
institution och ett samtal, Kelley hade med denne utmärkte
inge-niör, är märkligt och må förtjena att anföras. Stephenson frågade
Kelley en dag hvad han tänkte om de Lesseps’ Suez-förslag. Kelley
svarade undvikande att han ej var ingeniör. »Jag anser er»,
yttrade Stephenson, »kunna döma derom lika bra som jag». »Nåväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>