Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 13. Om förslagen till kanal mellan Atlanten och Stilla hafvet. Af NERE A. ELFVING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Bd I. Nr 13. — NERE A. ELFVING.
1853 skulle undersöka terrängen mellan Caledonia och San Miguels
vikarna. Den var synnerligen dåligt utrustad och berättelsen om
deltagarnes färd genom skogarne och träsken utan föda och under
kamp mot otaliga svårigheter torde hafva iå motstycken. Sjutton
af Strains följeslagare dogo af hunger och sjelf dog han strax efter
hemkomsten till Förenta Staterna.
Bland alla de förslagsmakare, som ifrat for åstadkommandet
af en interoceanisk kanal, vill jag något närmare omtala en. Kring
år 1850, då guldfebern rasade som värst i Kalifornien, begaf sig en
viss Benjamin Blagg från NewYork på väg dit. Vägen gick den
tiden vanligen öfver Panamanäset, ehuru jernvägen ej ens var
påbörjad. I Panama gick då ett rykte att guld äfven fans i
Atrato-dalen, hvarföre Blagg begaf sig dit. Han fann ej mycket guld,
men fick i stället höra, hvad Humboldt redan berättat, att 150 år
förut en prest i Novita hade förmått sina församlings boar att gräfva
en kanal, som sedan förfallit, genom det så kallade San Pablonäset
eller den smala bergås, som utgör vattendelaren mellan Raspadura,
en af Atratos bifloder, och källfloderna till San Juanfloden, som
utrinner i Stilla hafvet. Man sade ock att indianerna under
århundraden begagnat denna väg mellan de begge hafven på det sätt
att de släpat sina farkoster öfver den ås, på hvilken man på några
famnars afstånd från hvarandra kan spåra de bäckar som sedan
bilda floderna San Juan och Atrato Denna sägen föranledde
Blagg att genast skynda till Bogota och der utverka för sig en
koncession för byggandet af en kanal emellan Raspadura och San
Juan. Med denna koncession på fickan reste han till NewYork,
der han sålde den till Mr Frederick Kelley, som genast bildade ett
bolag med kapital af 24,000 dollar fördelade i 24 aktier. Detta
bolag sände en ansedd ingeniör Mr John C. Trautwine i spetsen
för en expedition för att göra närmare undersökningar. Trautwine
kom tillbaka med rapporten att Raspadurakanalen var en myt och
att företaget var outförbart. Bolaget upplöstes, men Mr KeUey,
som då var 28 år gammal, beslöt att göra åvägabringandet af en
Isthmuskanal till sitt lifs geming. Han utrustade en ny expedition
under ledning af två kompetenta ingeniörer hrr Porter och Lane,
som dock återvände med oförrättadt ärende. Men Lane hade
upptäckt mynningen till Truandofloden, en annan af Atratos bifloder,
och Kelly skickade derföre ut honom på nytt för att undersöka
om med begagnande af denna flod en kamal skulle kunna byggas
fram till Stilla hafvet. Ehuru ganska väl utrustad tvingades dock
Lane af sjukdom och andra motigheter att återvända utan resultat,
Besviken men ej modftlld skickade Kelley sin fjerde expedition
under ledning af William Kennish. Kennish gick ej uppför Atrato
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
