Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 9. Om de Geodetiska och Astronomiska ortbestämmelserna i Sverige. Af P. G. ROSÉN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Bd I. Nr 9. — p. o. rosén.
För förbättrande af segelfarten å Yenern beslöts en ny
uppmätning af denna sjö, för hvilket ändamål tvenne Flottans officerare
år 1844 utförde en triangelmätning, som utgår från den af
topografiska kartverket emellan Nedre Lindeklefvan och Bockholmon
uppmätta baslinien och sträcker sig öfver vestra delen af Yenern eller
den så kallade Dalbosjön norrut upp till tvenne små öar, Busen och
Måken, i nord vestra hörnet af Venern. I sammanhang härmed
utfördes för hydrografiskt ändamål också en triangelmätning i Venems
nordliga del, hvilken stödde sig på en särskild å Venern uppmätt
baslinia, emodan tillräckligt starkt samband med det öfriga nätet ej
kunde vinnas.
Från de nyssnämda slutpunkterna i Yenerns-nätet börjades år
1847 en triangelmätning af l:sta ordningen, som fortgick först i
nordlig rigtning genom Vermland till gränsen af Dalarne, samt
derefter afvek i ostlig och nordostlig rigtning genom Dalarne och
Hel-singland till trakten af Söderhamn, der samband sedermera vanns
med det stora kustnätet utmed Bottniska Yiken. Dessa mätningar
fortgingo under många år med större eller mindre afbrott samt
afsluta-des år 1865. För att gifva såväl detta som närgränsando nät större
styrka verkstäldes en basmätning å Tuna hed i Dalarne år 1870,
hvar-efter baslinien det följande året sambands med en sida i hufvudnätet.
Den äldsta triangelmätning, som för praktiskt ändamål blifvit
utförd i vårt land, Gadolins, har ofvan blifvit omnämnd, men ännu
tidigare utfördes, dock helt och hållet i teoretiskt syfte, den
ryktbara gradmätning, som på Frankrikes bekostnad utfördes åren 1736
—1737 vid Bottniska Vikens nordligaste kustland af Maupertuis
med flere andra vetenskapsmän, bland hvilka Celsius, och hvilken
mätning oegentligen blifvit kallad den lappska gradmätningen.
Detta arbete, mot hvilket åtskilligt var att anmärka, blef sedermera
åren 1^01—1803 omgjordt och utvidgadt af Jöns Svanbero. Ehuru
Svanbergs mätningar, åtminstone hvad de geodetiska operationerna
beträffar, måste anses för ganska goda, hade valet af punkter icke
alftid varit lyckligt, hvilket gjorde, att då Sverige skulle deltaga i
rysk-skandinaviska gradmätningen, flere af dem utbyttes mot andra
mera tjenliga. För tredje gången utfördes således gradmätning vid
Sveriges nordöstra gräns mot Finland åren 1846, 1847, 1849 och
1850, hvilket arbete utgör en del af den nyssnämda storartade
gradmätningen, som omfattar en meridianbåge af icke mindre än 25°
från Donau till Fuglenäs i trakten af Hammerfest och är den största
som hittills blifvit utförd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
