Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syd
själs marker och beredt dem till sådd och skörd, då
Gud förde mig i din väg och lät mig få påpeka de
sanningar du redan många gånger hört, men nu hörde
för första gången under Andens ledning, Hur stort
och hur enkelt är icke allt detta; stort och enkelt
som lifvet själft.»
Under en af hennes svårare sjukdomstider
skrifver hon till samma vän:
Jag har genomkämpat mycket denna sista tid.
Men jag känner och inser, att jag behöfde den svåra
pröfning Gud sändt mig genom att taga mig ifrån
mitt arbete; jag var nog för mycket fäst därvid, jag
hade det för bra, och det få vi ej ha, hjärtat är så
förrädiskt, och där insmyger sig så lätt kärlek till det,
vi ej böra älska. Jag tror dock nu, att jag kommit
därhän, att jag, om Gud så fordrar, kan offra »min
Isak» — jag tror det — måtte Gud gifva mig kraft
att icke göra det blott i ord.»
Huru Mathildas för naturen och dess skön-
het öppna sinne kom henne att njuta och
lära af densamma visa följande rader ur ett
hennes bref, skrifvet våren 1892.
»Hur skön är icke naturen, hur underbart härligt
är det icke just nu öfver allt, huru blommorna spira
upp, hur fåglarna sjunga öfverljudt och jublande! Och
den stackars människan, hon, som kunde njuta mest
af alla, hon, hvars hjärta trånar efter lycka, hon trånar
i stället bort af längtan, hon vrider sig i blod och
plågor. hon sönderslites i vilda eller ömkliga strider.
Det är så underligt och förvridet alltsammans, att
just deZ pekar hän mot något annat — just den gräns-
lösa bristen kommer oss att känna, att allt detta är
blott strid, utveckling och att fullhet och harmoni
finnas i andra lifsformer, i hvilka vi en gång frigjorda
skola inträda.»
Den uppgift, som Mathilda själf såg så-
som den högsta för sitt lif, och hvilken hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
