Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löfstad. Kimstads socken, Memmings härad, Östergötlands län. Af Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefvinnan Sophia
gästrum och trapphus — äro klädda med
hemväfdt blått och hvitt bomullstyg.
De stora taflorna äro de oljemålningar af
Gagneraux, som, med undantag af en tafla såld
till Statens konstsamlingar för länge sedan, ända
tills för några år sedan funnos å Löfstad, men
hvilka nu befinna sig hos grefvinnan
Nordenfalk född Piper, i Stockholm. De mindre
taflorna tyckas till större delen vara gamla
holländare. Fönsterväggens förgyllda konsoler finnas
ännu i samma rum, och af de polykroma
ostindiska urnorna ofvanpå dem, är en fortfarande kvar
på Löfstad, medan den andra gått till grefvinnan
Nordenfalk. På kortväggen i fonden se vi
Hauptskåpet med de fyra rutorna krönt af den
Sergelbyst i gips af Hedvig Elisabeth Charlotta, hvilken
ännu vittnar å Sophia
von Fersens slott om de
två damernas vänskap. I
hörnet till vänster står
en af de båda svarta
pärlemorinlagda vaser
vi nutilldags beundra
i salongen. I rummet
utanför skymta vi
hörnet af det andra
Hauptskåpet. Allt finnes kvar
och kan spåras — så
långt efter det den
landsflyktiga hertigen
lagt samman sin
patiencelek och taflans
öfriga figurer,
grefvinnan Eva Sophia Piper
född von Fersen och
hennes son grefve Carl
Fredrik Piper hört upp
att lyssna till och att
Pipers frukostservis.
regime. En bild som denna visar oss bättre
än något den värdefulla kontinuiteten i svenskt
herrgårdslif.
Innan vi lämna slottet, vända vi oss ännu
en gång om för att draga oss till minnes en
eller annan vacker och intressant småsak:
porslinsskåpets krämkoppar och figuriner från
Meissen, Wien, Frankenthal, Sèvres och Marieberg,
den vackra Wienerservis, som brukats af Sophia
von Fersen vid hennes frukostkaffe, bronspendylen
i salongen, signerad »Gille l’Aine à Paris»,
biblioteksuret af Christoph Miller i Åugsburg.
Ännu återstår parken, till hvilken föra ned
terrasser af helt olika form mot i Suecia
antiqua. Dess karaktär är nu den romantiska från
1800-talets början. Stämningen blir lätt elegisk
under de höga träden,
där så många släktled
vandrat med sin lycka
och sin sorg, den går
öfver i en mörkare
tonart, då man plötsligt
inför ett
minnesmärke med en
medaljong, som anses vara
af Sergel, och några
urnor i svart gjutjärn
samt inskrifterna;
I dessa nejder, der
han fordom njutit -
vänskapen och friden,
står
skall hans skugga
mötas — af
välsignelse och tårar. — At
en oförgätlig broder. —
Mannamodet uti hans
sista stunder — d.
Juni 1810 vittna
om hans dygder och
20
exekvera de tendra
visorna från lancien
sinneslugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
