Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naddö. Örberga socken, Dals härad, Östergötlands län. Af Birger Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NADDÖ
Utgång till myren.
Saken var, att major Boij, som tillställt balen,
hade ej bjudit borgmästaren eller någon af bor-
gerskapet: de trodde sig förbigångna
och hade beslutat att hämnas men
ännu besynnerligare var att vid
domstolen dit saken blef anmäld,
statssekreteraren Rosenblad bad min bror
nedlägga processen, för att nämligen frälsa
borgmästaren, som var hans släkting.
Denne sistnämnde lät ock sätta i
avisorna, att han och borgerskapet hade
den dagen firat storfurstens af Finland
födelse, en tilldragelse som dock
inträffat två månader förut.»
Detta var ju en bedröflig historia.
Men kanske hade stadens fäder ännu
icke förlåtit den dåvarande herren till
Naddö hans lilla escapade och den där
fördömda kolryssen.
Saken var denna.
stena en välaktad
råds- och
På 1790-talet fanns i
Vadhandelsman
Trappa till sjön.
II9
kolryss
vid tade.
namn Johan Jansson, hans hustru var
född Eberstein. De hade en liten flicka
vid namn Johanna Christina. Vacker
måtte hon hafva varit, men brådmogen
också, ty innan hon ännu »stått på
gången», var hon redan ohjälpligt förlofvad
med en ung officer vid namn Charles
Johan Rosenborg. Men föräldrarne lade
sig däremot, kanske var det på grund
af flickans allt för späda ålder. Då
låddes hon blifva dödligt sjuk. På denna
sin föregifna dödsbädd blef hon
konfirmerad. Därmed var ett af de svåraste
hindren taget. Strax därpå, då hennes
anhöriga och vänner voro på bal i det
Boijska grannhuset — det måtte hafva
polkettats betydligt i det forna Vadstena
— klättrade hon på öfverenskommet klockslag
ut genom fönstret och ner på gården, där en
Parkgång.
med till formän förklädda officerare
vän-På botten af den gömdes hon, dold
under granris. Och så bar det iväg mot
det vidunderliga.
Sedermera inträdde dock en försoning
med föräldrarne, och det unga paret fick
Naddö i gåfva. Den nuvarande
byggningen, som lärer hafva uppförts år 1803,
och som C. J. L. Almquist i sin »Baron
Julius K» betecknar såsom »ett
behagligt herrgårdshus» torde därför först hafva
varit bebott af detta unga hjonelag, som
vid ifrågavarande tidpunkt enligt den
oumbärlige Anrep redan hade trenne
ungar i boet.
Men egendomen Naddös historia är
däremot mycket äldre. Anno 1737
omnämnes den såsom af Karin Nilsdotter
försåld till riddaren Birger Nilsson, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
