Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Börringekloster. Gustafs socken, Vemmenhögs härad, Malmöhus län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
† †ʙ g z)
n
NM 4/ Xʙ 2
l li 7§V ⚔ S⚔ SN
& 7 ; å; - i †;
ef
2 K S K S
S ⚔ 2 z
w95CcC 5
Z ;
Su
25
Börringekloster från öster.
således samtidigt hyst manliga och kvinliga
medlemmar. Bland klostrets länsmän under den
senaste katolska tiden finner man äfven den
bekante Sören Norby, som dock 1518 utbytte
det mot Visby slott och län.
Då klostren med reformationen sekulariserades,
fann man sig dock nödsakad att skonsamt
behandla nunneklostren. Länsmannen Knud Giedde
måste sålunda 1551 förpliktiga sig att vid
Börringe underhålla de där kvarvarande nunnorna.
Är 1582 öfverlämnades förläningen åt den
ryktbara fru Görvel Fadersdotter Sparre, hvars historia
vi känna från Torup. Under hennes tid byggdes
Börringe sockenkyrka, af hvilken ruiner ännu
finnas vid Norra Börringe by. Hon afled på
Börringe 1605 efter att tid efter annan ha
öfverlämnat sina stora egendomar till Fredrik II
och Kristian IV.
Börringe jämte Lundagård, Dalby,
Herrevadskloster och Lindholm indrogos därpå till
Malmöhus län, som gafs till den likaledes från Torup
bekante Sivert Grubbe till Hofdala († 1636).
Senare gick förläningen till de mäktiga
7/hottarne på Eriksholm, 7age Ottesen och dennes
son Otte Thott. Den förre, Sofia Brahes son och
en af tidens mest framskjutne danske män, afled
på Börringe den 14 febr. 1658, dit han, som
det beskrifves, vid sitt insjuknande på Eriksholm
skyndade för att få dö på sitt län, enligt den
tidens uppfattning hederligare än på sin egen
gård.
Med den nya tingens ordning, som med Skånes
afträdande till Sverige inträdde, finna vi
Börringekloster sedan som svensk kronodomän, hvilken
bortges som län, utarrenderas och slutligen
försäljes.
Den förste svenske innehafvaren blef Karl X
Gustafs naturlige son Gustaf Karlsson, som
1659 fick Börringe med Lindholm som
donation, 1674 som grefskap. Denne vistades nästan
ständigt utom landet i fransk, svensk och
slutligen holländsk krigstjänst. Sitt grefskap
förlorade han vid reduktionen samt dog 1708 på
slottet Ter Hoorne i Friesland. Efter att någon
tid innehafts af Skånes generalguvernör Gustaf
Otto Stenbock lämnades det 1682 som pantlän
till grefve Oftto Vilhelm Königsmark, men indrogs
ånyo 1686, då åt Königsmark i utbyte gafs
amtet Wollin.
Sedermera utarrenderades egendomen. Bland
arrendatorerna nämna vi öfverste Karl
Gyllenpistol, som lät nedbryta de kvarstående ruinerna
af klostret, samt Magnus Sltenbock, hvars
grefvinna under Stenbocks fångenskap hade mycket
bestyr med äfven denna egendoms skötsel, såsom
af bevarade bref framgår.
Slutligen köptes den 1721 af
öfverkommissarien Erasmus Cleve, hvilken elfva år därefter
sålde den till borgmästaren Josias Hegardt i
Malmö.
Kort därefter blef Börringekloster hvad det
aldrig förut hade varit, nämligen ett aristokratiskt
släktgods, och denna egenskap har det ännu i
dag bevarat. År 1745 går det genom köp öfver
till sedermera riksrådet grefve Jochim Beck-Friis.
Denne tillhörde den gamla danska släkten Beck
och var son af majoren Corfitz Ludvig
Beck-Friis på Bosjökloster samt sonson af Lave Beck
och den ryktbara Leonora Christinas dotter Leonora
Sophie Ulfeld. Efter sin äldre broder Jochim
Beck-Friis, som 1733 kommit i besittning af de stora
Friis-ska fideikommissgodsen Hevringholm, Tuus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
