Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häckeberga. Genarps socken, Bara härad, Malmöhus län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring sjön nalkas slottet. En mera effektfull
omramning kan ett landtslott knappast äga. Också
har häntförelson öfver slottets ojämförliga läge
funnit uttryck äfven hos berömde lärde och
diktare, som besökt Häckeberga. På Linnés tid
tedde sig slottets byg ggnader visserligen helt
annorlunda än nu, men platsen var densamma, och
den lilla skogssjön med sina holmar utvecklade
då samma fägring som ännu i dag. För
»blomsterfursten», naturens store tolkare, som det vardt
förunnadt att »koxa in i Guds rådslag,» som han
själf uttryckte sig, var Häckebergas omgifningar
en öfverraskning. Han skrifver, att bland de
gårdar han hittills sett på resan i Skåne, låg
Häckeberga allra täckast. Gården »var by gåd
med ett grundmuradt stenhus på tre sidor ( d. v.
var en hufvudbyggnad med flyglar), hvilket ᴀ.
ett stort rundt torn på sy döstra sidan. Denna
gård var kringfluten af en liten sjö, försedd med
bro och vindbrygga. Alla stränder omkring
sjön voro uppstigande och täckta med bokskog
samt andra löfträn, så att vikarne mellan
stränderna och öarna, med de trän, som växte därpå,
gjorde en formerad utsikt, som om de varit med
konst klippta på sidorna. Åtta små kullriga,
men ofvanpå flata öar, lågo här omkring i sjön,
äfvenledes täckta med de skönaste löfträn, af
hvilka den närmaste ön var gjord till trädgård
och omgifven på alla sidor Ted stora löfträn,
såsom en hög mur, hvilka afhöllo vädret. Ibland
dem växte vilda körsebär och mycken
merenrialis fanns vid deras rötter. Sjön var rik på
fisk, besynnerligen på stora rudor. Det renaste
eko svarade ropen och valdthornsklangen.
Naturen hade vid denna gård så my cket själf
uträttat, att konsten omöjligen kunde något bättra
HÅCKEBERGA
2
⚔
274 Faln
nuita †
† aueiveni
DᴀO
R
D D
: b
22
†
a 6G616 6656 h6
B D 5
F
Häckeberga på 1820-talet.
Skåne. V.
därpå.» Är icke detta en verkligen träffande
målande skildring? Och långt senare skrifver
Molbech i sina »Brev fra Sverrige» bl. a. om
gården och sjön: »Det hela har ett obeskrifligt
intagande behag; det är ej blott ett af de
skönaste ställen jag hittills sett, utan ett sådant, som
min fantasi och min känsla för naturskönhet
omfatta med den varmaste kärlek. Jag gladde
mig som ett barn att segla från den ena holmen
till den andra, att upptäcka emellan öarna en ny
del af den dolda sjön och se så många
intagande ställen rundt omkring mig, dit jag dock
icke kunde komma.»
Det ger en egendomlig stämning att stiga i
land vid de småholmar i sjön, som fordom
upptagits af trädgårdar, men hvilka nu äro förvuxna
och förvildade, att i rester af forna, nu till träd
förvandlade häckar, i trädgruppernas läge,
terrängens karaktär söka i inbillningen återkalla
de vackra stilfulla anläggningarna här en gång
funnits och med ömhet vårdats. En dylik gam-
mal förvildad trädgård får så lätt en underbar
sagostämning och kommer oss att drömma om
prinsessan Törnrosas förtrollade slott.
Det Häckeberga slott, som nu speglar sina
tinnar och torn i skogssjöns blanka spegel, torde
vara den fjärde i ordningen af de borgar, som
här aflöst hvarandra på slottsholmen. Att äfven
den äldsta borgen legat därstädes torde vara
säkert. Redan 1427 omtalas »ön» Häckeberga.
Det är i ett dokument, som rör väpnaren
Arnold Mattsson (»Strenus vir Arnoldus Mathiæ
in insula Hikkebergh»). Om denna borgs
karaktär ha vi ingen underrättelse. Gårdens
förnämsta hus var antagligen ett mer eller mindre
tornartadt fast stenhus. Holmen torde vidare
6
S w 1
R R
; W ada
2 2
Enligt Thersner.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
