Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosendal. Kropps socken, Luggude härad, Malmöhus län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPENSKA SLOTT OCH HERRESÅÄTEN
hans älskarinnor. Den uppgiften kan dock ha
någon grund för sig, i det att det troligen var
här som hans barns moder, den ofrälse Karen
Henriksdotter, bodde. Efter Billes död blefvo
dock barnen — en son och en dotter — som
äkta erkända och adlade. Men det skedde först
1679. Från sonen Sten Andersen Bille
härstammar ett par af de ännu lefvande grenarne
af ätten.
Då Anders Bille byggde Rosendal, innehade
han Helsingborgs och Herrisvads län. Han
hade då nyligen tagit en ärofull del i
Kalmarkriget, som slutade i den för Sverige mindre
hedersamma freden i Knäröd. I kriget blef
hans uppgift hufvudsakligen att vakta
Smålandsgränsen. Af hans bataljbedrifter känner man
visserligen endast Vittsjöaffären, i hvilken den
unge konung Gustaf Adolf var nära att falla i
danskarnes händer, men den kan ju vara god
nog. Han blef 1616 riddare och riksråd och
utvecklade dels i statsmannavärf, dels som
administrator i angelägenheter, som rörde hans
län, Skåne eller riket, en rik och dugande
verksamhet. Ilan afled 1633.
Rosendals gård och gods äro helt och hållet en
skapelse af Anders Bille. För dess skull sålde han
sin fädernegård Råbelöf, och genom köp och byten
från olika håll bildades den nya egendomen. I
gårdens arkiv förvaras ännu en mängd
pergamentbref, som låta oss följa tillkomsten. Valet af trakten
berodde väl på hans önskan att vara i närheten
af Helsingborg, och hvad gårdsnamnet angår
har jag sett den förmodan framkastad, att det
valdes för att vara en erinring om hans 1617
aflidna trolofvade Anna Rosenkrands. Den tid
var nu förbi, då borgarna byggdes som mer
eller mindre tunga, massiva fästen med höga,
i hvarandra inbyggda längor omkring en sluten
borggård. Samtidigt med, att man fann denna
fästningskaraktär föga betryggande, började man
nu få smak på ljusa, luftiga boningar, sirade
med konstnärliga detaljer. Mönstren fick man,
som vi veta, från Holland. Rosendal blef alltså
ett landtslott, där den estetiska karaktären fick
afgjord öfvervikt. Här finnas inga
framspringande torn med hotfulla skottgluggar, murarna
äro dock af ganska respektabel tjocklek. Icke
desto mindre har det visat sig, att Bille ej
lämnade försvarssynpunkten alldeles ur sikte.
Gården omgafs af breda, djupa vattengrafvar,
innanför hvilka äfven stall och ladugårdar fingo plats.
Men ej nog därmed. Med stor möda och konst
danade han af i omnejden befintliga vattendrag
och vattensamlingar ett helt system, förbundet
genom underjordiska ledningar. Genom fördäm-
ningar kunde den omgifvande trakten bringas
under vatten. Man har kunnat konstatera, att i
händelse af fara ett vattenbälte af 3,000 alnars
bredd var möjligt att draga omkring borgen.
Utom på den västra sidan, där vattnet skulle
nått fram till trädgården, låg borgen på ett
afstånd af cirka 500—1,000 alnar från detta bälte.
För en del år sedan påträffades flera af
urhålkade trädstammar gjorda rännor, som utgjorde
den nämnda underjordiska förbindelsen. Under
vanliga förhållanden tjänade de många
dammarna som en säkerligen mycket nyttig fiskpark.
Någon anledning att sätta sin försvarsplan i
verket fick, så vidt vi veta, aldrig Bille. Den
var, som vi förstå, uppkommen ej minst med
tanke på det alltmer långskjutande artilleriet.
Men det kan nu vara tid att göra en, om
ock flyktig bekantskap med borgens inre. Vi
omnämna då allra först de mäktiga källarhvalfven.
Direkt från gården komma vi ner i tvenne stora
källarrum, öfvertäckta med solida korshvalf.
Golfvet består af på kant lagdt holländskt tegel och
är, liksom hvalfven, ännu i det ypperligaste skick.
Här nere upptäcka vi äfven en brunn. I det
inre rummet, till hvilket en särskild nedgång
fordom fört från gården, skall enligt sagan
Anders Bille gömt en skatt. Ja, t. o. m. stället
utpekas: det andra hörnet mot gårdsidan. En
man som Bille, som folkfantasien fått så mycket
* Flera af dessa uppgifter ha hämtats ur F. Meidell, Bille-Aettens
Historie. Del II. Kbhvn 1893.
Billes säng, träskulptur, fragment.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
