Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosendal. Kropps socken, Luggude härad, Malmöhus län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att syssla med, måste naturligtvis i sin hårda
girighet gömt en skatt. Det hör också till
saken, att hans osälla ande ännu spökar på gården
eller åtminstone förr gjorde regelbundna visiter.
Dessa stodo i
ROSENDAL
garna i salen visa oss en empiredekorering i
stuck, med i doriska triglyfer slutande pilastrar.
Den öppna spiseln från 1600-talet är öfverklädd
med gips, hvari framträder en rik ornamentik,
korintiska pila-
samband med
hans praktfulla
eksäng, hvars
delar ännu bevaras.
Vi träffa dem
uppe i ett
vindsrum.
Nu vandra vi
den nötta
vindeltrappan i tornet
upp till vinden.
Den öfversta
delen af den gamla
trappan har
användts för en
trappa i det
andra, senare tor-
strar och det af
en vildman
hållna Bille—-vapnet
högst upp. I
spiselns öfverdel är
insatt Billes
porträtt. Framför
detta bör man
stanna med
beundran. Det
framställer honom vid
36 års ålder samt
målades 1616.
Både det ena och
det andra står
också angifvetpå
porträttet. Vi se
Ss7 T
uWIay C0
si
net. På vinden
beundra vi den
öfverdådigt
solida takkonstruktionen, som orubbligt trotsat
århundradens stormar. Af Billes säng visar fotsidan
med tillhörande sängstolpar verkligen mästerliga
bildsniderier. AÄ den förra återges Evas skapelse
samt däromkring Rättvisan, Styrkan och
Mildheten. På stolparna äro som frifigurer utskurna
Adam och Eva, stödda mot träd, hvilkas löfverk
sträcker sig ut öfver deras hufvuden. I
äppelträdets löf varsna vi Paradisets orm. Nedanför
dessa gestalter sitta grinande lejon, inneslutna
inom galler. Skulpturerna hafva ett högt
konstvärde. Blott en blick på Adam och Eva
uppenbarar, hvad mästaren i figurkonst mäktade. Hvem
han var, veta vi ännu icke, kanske en
nederländare eller också en tysk eller dansk, som
stått under nederländskt inflytande. Tillsammans
med resterna af sängen förvaras ett gammalt
läktarskrank från Kropps kyrka. Dessa reliefer
återge scener ur gamla och nya testamentet,
och som stödfigurer tjänstgöra apostlarna. En
jämförelse med dessa och nyssnämnda
sängskulpturer lägger genast i dagen, att mästaren
måste vara en och densamma.*
Billes utseende är oss välbekant. Det är ingen
öfverdrift att säga, att det intressantaste porträttet
på Rosendal just är Anders Billes. Det har
sin plats i den s. k. Billesalen, förr matsal, nu
hvardagssalong, till hvilken man kommer direkt
från förstugan innanför hufvudingången. Väg-
* Detta påpekas redan af Ljunggren i »Skånska herregårdar».
Skåne. VII.
Billesalen med Billes porträtt.
honom alltså i
hans ännu unga
år, med
rödbrunt hår och skägg. Ur de bruna ögonen
lyser en klok och fast blick, men något ve-
modigt ligger äfven i detta ansiktsuttryck, som
sanmncrligai ej bestyrker traditionen om hans
hårdhet och grymhet. Äfven i färgen verkar
porträttet kraftigt och harmoniskt och är
naturligtvis, som ock Aaditione llt uppges, af holländskt
ursprung. Den målare man velat sätta i samband
med bilden, är Karl van Mander d. ä., far till
Kristian IV:s bekante hofmålare. Den äldre van
Mander känner man nästan endast genom
historiska underrättelser. Det var han som
utförde kartongerna till de väfda tapeter med
skildringar ur Kristian IV:s krig m. m. som
smyckade det forna Fredriksborg. AÄr 1616
skall han af kungen skickats öfver till Skåne
för att med tillhjälp af Anders Bille studera
platsen för träffningen vid Vittsjö. Då vårt
porträtt bär årtalet 1616, är det ju sannolikt, att
han samtidigt utförde detta vackra konterfej af
hjälten i den lilla sammandrabbningen.
Då på Rosendal minnet af denne märklige man
ännu så lefvande träder emot oss, ej minst tack
vare många generationers pietet mot hans ännu
bevarade verk, ha vi ej här kunnat undgå att
litet utförligt yttra oss om honom. —-
Men det är äfven naturligt, att minnen af
den Bennetska ätten, redan under
1700-talets första hälft tillträdde Rosendal, och som
ännu icke jäfvat den anförda portalinskriptionen,
som
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
