Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimmingehus. Vallby socken, Jerrestads härad, Kristianstads län. Af Otto Rydbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
§5
f
GLIMMINGEHUS
VALLBY SOCKEN, JERRESTADS HÄRAD, KRISTIANSTADS LÄN
Af OTTO RYDBECK
I5t also dieses Haus eins der
stärksten Häuser im Lande und
mit Wahrheit eine
genannt werden
mag Burg
— Generalkvartermästare /.
Hintzåke, ar 1670.
et märkligaste af alla skånska herresäten
D och på samma gång en af de intressan-
taste medeltidsbyggnader i hela Norden
är Glimmingehus. Ej endast den
omständigheten, att byggnaden står nästan fullständigt
bibehållen, orörd af den moderna
restaureringslusten, gifver den ett enastående värde, därtill
kommer äfven, att man känner såväl
byggherrens som byggmästarens namn samt tiden för
dess grundläggning.
Det var Jens Holgersen Ulfstand, på sin tid
en af Danmarks främste män och konung Hans’
förtrogne, som lät uppföra Glimmingehus.
Byggmästaren var en egendomlig och bizarr konstnär
af tysk härkomst, mäster Adam van Düren,
och grundstenen lades den 1 Maj 1499.
Borgens byggande inföll sålunda vid
sekelskiftet, i den tid då renässansen började undantränga
medeltiden. Detaljer finnas i det gamla
byggnadsverket, som höra den förstnämnda perioden
till, men som helhet står Glimmingehus med
sin enkla fasad och sin imponerande, nästan
hotande hållning som en värdig representant
för den senare medeltidens borgtyp.
Byggnadens inre förefaller nutidsmänniskan
än mera egenartadt och främmande än dess
yttre. Den tunga luft, som slår den besökande
2
till mötes, manar fram det förgångna, och de
hvitmenade hvalfven och väggarna komma en
att frysa. Man tänker medlidsamt på dem, som
måste lefva sitt lif härinne, där tumstjocka
gallerjärn gjorde de knapphändigt tilltagna
ljusöppningarna än mindre och dystrare, och där
murarna voro så tjocka, att de fasthöllo vinterns
kyla nästan till sommaren näått sitt slut. Det
kalla stengolfvet isade obarmhärtigt invånarnes
fötter och först den flammande stockelden på
spiselhällen bragte ljus och värme i rummet.
Var det råa seder som härskade, så voro också
sådana byggnader barbariska. Och dock
betecknar en borg som Glimmingehus ett stort
framsteg i fråga om smak och bekvämlighet,
jämförd med motsvarigheter från tidigare
medeltid.
Man hade så småningom kommit till insikt
om det opraktiska i att fasthålla vid den under
äldre medeltiden brukliga
befästningsanläggningen: tornet eller kärnan omgifven af en ringmur, en
byggnadsform, hvaraf Skåne har en synnerligen
ståtlig representant i Helsingborgs kärna. För
att vinna utrymme i sådana fasta torn måste
man nämligen bygga på höjden. Härigenom
försvårades kommunikationen mellan de olika
rummen, utan att ändamålet fullt uppnåddes.
I stället fann man då på att göra tornen bredare,
så att man slutligen fick ett högt hus med
rektangulär grundplan. Härvid vann borgen i
utrymme och kunde utan olägenhet mottaga en
betydande besättning.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
