Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericsberg. Stora Malms socken, Oppunda härad, Södermanlands län. Af Carl Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKAÅA SLOTT OCH HERRESÅTEN
Ericsbergs slott från partsidan.
g.
smärre angränsande hemman samt Djulfors kvarn
genom köp till den rika och driftiga fru Anna
på Winstorp, dotter af riksrådet Carl Bengtsson
(Winstorpasläkten) och Karin Lagesdotter (Sparre
med tre rosor), och kom genom henne till ätten
Gyllenstierna. Fru Anna, som i ett föregående gifte
varit förenad med riksrådet Carl Carlsson Wase,
var nämligen sedan år 1502 änka efter riksrådet
Erik Ziriasson (Gyllenstierna) d. y. och lämnade
vid sin död det väsentligt utvidgade Pinnatorp
arf åt sina barn med honom. Antagligen var
det äldste sonen, riksrådet Carl Eriksson (gift
med Marina Grip), som fick gården på sin lott
eller tillöste sig den af syskonen, ty vi finna
hur densamma år 1564 innehades af hans äldste
son, riddaren Nils Carlsson till Nynäs och
därefter af yngre sonen, riksrådet Erik Carlsson. Efter
den sistnämndes död år 1586 kom Pinnatorp
till hans son (med Karin Nilsdotter Bielke), Carl
Eriksson, som var gift med Anna Ribbing och
lämnade gården i arf åt en af döttrarna,
fru Brita på Pinntorp»,
träddes af
Junghvilken i sin tur
efterbrodern, riksrådet Erik Carlsson Gyl-
lenstierna, år 1651 upphöjd i friherrligt stånd,
med Ulaborg i Finland till friherreskap. Med
honom, som i öfrigt skref sig herre till Nynäs,
Ericsberg, Limnared o. s. v. och hans maka,
Beata von Yxkull, kan man säga att Pinnatorps
eller Ericsbergs, såsom gården hädanefter
benämnes, storhetstid började, ty det vid
föregående arfskiften något minskade godset ej blott
återförenades i deras hand utan tillökades
betydligt genom köp af angränsande hemman,
hvarjämte stället nu först bebyggdes herrgårdslikt.
Friherre Erik Gyllenstierna till Ulaborg var en
betydande och dugande man, men medan hans
förmåga och intressen hufvudsakligen togos i
anspråk för och ägnades statens och det
allmännas tjänst (han var bland annat generalguvernör
öfver Ingermanland, landtmarskalk vid
riksdagarna 1641 och 1642, president i Åbo hofrätt
och i reduktionskollegium o. s. v.), tyckes det
egentligen varit hans husfru, den duktiga fru
Bentn, som vårdade sig om och förkofrade
Ericsberg. Det är hon, som i häfden och sägnen
benämnes »Pintorpafrun» — af Pinntorp hade
nämligen mer eller mindre tendentiöst blifvit
Pintorp —, och hennes minne har tack vare
hennes stora ordningssinne, hushållsaktighet och
stränghet gått till eftervärlden betydligt
förvanskadt och vanställdt. I verkligheten var
nämligen Beata von Yxkull ingen torparpinerska utan
holt enkoli en af de många kraftfulla och
duktiga husmödrar, som henmne tidehvarf hade
förmånen äga, och det kan som belysande
härutinnan vara af intresse att anföra följande uttalande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
