Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericsberg. Stora Malms socken, Oppunda härad, Södermanlands län. Af Carl Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERICSBERG
af en bland Ericsbergs senare, med sägnerna
förtrogne innehafvare (frih. Carl Jedvard Bonde
i bref 1867 till sörmlandsskildraren O. Eneroth)
Flera, ehuru alla obevisade, smädedikter öfver henne, liksom
öfver den förut nämnda Anna på Winstorp, äro allmänt gängse. Vi
anse det föga lämpligt att framdraga dem. Fru Beata var förmögen,
ordentlig, bevistade med sitt husfolk den af huspredikanten morgon
och afton förrättade an-
daktsöfningen (hvilken
vackra sed ännu i senare tid
mångenstädes iakttogs),
hade möjligen stränga
anspråk på tjänare och
underhafvande, hvilket gaf
anledning först till tadel och
sedan till smädelser af
sådan öfverdrift, att man
utspridde en efter den tidens
vidskepliga anda lämpad
saga, huru hon under sin
sista sjukdom blifvit af hin
Onde själf i egen person
afhämtad till helvetet, samt
att resvagnen (lyckligen
från denna färd
återkommen?) såsom ett sorgligt
minne förvarats i öfversta
våningen af Ericsbergs
slott. Sannt är, för att här
något uppehålla oss vid
dessa sägner, att denna
våning ännu för femtio år
tillbaka icke var fullt
inredd och att, ibland andra
gårdens handtverkare,
äfsadelmakare då hade
Öfverstekammarjunkaren
Friherre Carl Carlson Bonde.
ven
sin verkstad därstädes. Att
där bevarats korgen af en sönderslagen vagn torde väl ej ådragit sig
någon uppmärksamhet, om ej betjäningen funnit sin räkning vid att
ockra på de resandes lättrogenhet, åt hvilka äfven blodiga märken
å murar och väggar utpekades efter Fru Beatas framfart i rum och
trappuppgångar, som sannolikt under hennes lifstid ännu icke voro
full-Detta påminner om den 1
bordade. 572 ännu icke färdigbyggda delen
af Louvren, där Carl IX af Frankrike säges hafva skjutit från fönstren
på protestanterna under den hemska Bartholomæi-natten. Af alla här
vidrörde sägner är imellertid endast en obestridligen sann, nämligen
den, att nämnda gamla vagnskorg uppbrändes och att inga spöken
visat sig för den nu lefvande generationen. »
Erik Gyllenstierna gick ur tiden år 1657 och
fru Beata tio år senare, hvarpå Ericsberg
tillföll deras fjärde son i ordningen, Kristoffer
Gyllenstierna, vid moderns död nyss blifven
öfverstelöjtnant vid
Lifgardet, men med
tiden som general,
k. råd,
öfverstathållare o. s. v.
utmärkt både som
krigare och
ämbetsman och som
bekant en af de
mest bemärkte af
de många under
Karl XI:s tid sa
framstående
Gyllenstiernorna. Han
var gift först med
en fröken
Oxenstierna (af grefl.
ätten till Crone-
Friherrinnan Sophie Bonde,
Jödd Beck-Friis. borg) och sedan
med sin konungs
kusin, prinsessan Catharina af Pfalz (dotter
af hertig Adolf Johan och Elsa Elisabeth
Brahe). Vid sin upphöjelse i grefligt stånd, år
1687, valde Kristoffer Gyllenstierna Ericsberg
till stamgård för den nya grefveätten, och
möjligen var det i samband härmed och för att
Parken från södra slotltsterrassen.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
