Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säfstaholm. Västra Vingåkers socken, Oppunda härad, Södermanlands län. Af Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA
SLOTT OCH HERRESÅTEN
Orangeribyggnaden.
härstädes, till dess den afbrann den 28 februari
1762, hvarefter den återuppbyggdes och i sitt
nya skick stod färdig år 1766, jämt ett hundra
år efter den gamla sätesbyggnadens
fullbordande. Godset ägdes då af kammarherren grefve
Gustaf Ulf Bonde († 1772) och hans maka
Hedvig Sofia Banér. Deras dotter Ebba Margareta
blef gift med riksrådet grefve Carl Bonde af
Björnö, som sedermera efter hand inköpte de
öfriga arfvingarnas andelar. Vid hans år 1791
timade frånfälle tillföll Säfstaholm hans ende
son grefve Gustaf Bonde, sedermera en af rikets
herrar. Det är han, som är den egentliga
skaparen af det nutida Säfstaholm. Mest känd
under namnet »den blinde excellensen» (han blef
nämligen på sin ålderdom blind) vidtog han en
mängd förbättringar på alla områden af godset.
Först och främst ombyggde han det gamla
boningshuset och anlitade för det ändamålet en
af tidens främste svenska arkitekter professor
Carl Christofer Gjörwell, bekant genom
tillbyggnaderna till Karlberg, genom drottningens
paviljong på Haga samt garnisonssjukhuset i
Stockholm. Liksom Tempelman gjort vid
ombyggnaden af Gustaf III:s paviljong på Haga, det
gamla Brahelund, bibehöll han stommen af den
gamla byggnaden, såsom vi kunna se vid en
jämförelse mellan Dahlbergs ritning till 1666 års
boningshus på Säfstaholm, som i allt väsentligt
bibehållits vid ombyggnaden efter 1762 års brand.
Dock borttogs den stora yttertrappan, hvarjämte
den höga takkonstruktionen sänktes och tvenne
flyglar tillbyggdes utmed byggnadens sidor och
i rak linje med dessa. Dessa flyglar gjordes
dock endast i två våningar, med höga hvälfda
fönster i den öfre, hvarpå deras tak inhägnades
af en kraftig balustrad. I stället för
yttertrappan anbragtes en hufvudingång med en af fyra
kolonner prydd prostyl som uppbar en altan,
såsom allt framgår af närstående afbildning.
Samtidigt härmed uppfördes ett flertal andra
byggnader på godset, däribland den präktiga
orangeribyggnaden (se bilden här ofvan), äfven den efter
Gjörwells ritning och en af de vackraste i Sverige.
Den pryddes i sitt inre med en byst af Carl
von Linné, modellerad af professor Jonas
Forsslund.
Så stod Säfstaholm färdigt i sin nya skrud
år 1815. Uppbyggdt i den då moderna
novantika stilen, hvarvid särskildt romerska element
kommit, om ock sparsamt, till användning i den
inre dekorationen, verkar slottet genom sin
enkelhet och sina väl afvägda proportioner
synnerligen tilltalande och saknar icke en viss
monumentalitet. Konstnären, som var tidens mest använda
svenska arkitekt, visar sig här ha gått i Desprez’
skola och därmed fullföljt hans sträfvan att
framställa den antika arkitekturens former i motsats
mot den franska rokokostil, som i så mycket
gifvit 1700-talets byggnader sin prägel. Detta
framgår såväl af den nedre förstugan som af
spiselomfattningen i lektyrrummet med dess krön,
som visar en af girlander omvirad örn, insatt
mellan tvenne på palmettkapitäl hvilande huf-
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
