Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säfstaholm. Västra Vingåkers socken, Oppunda härad, Södermanlands län. Af Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅFSTAHOLM
Nedre förstugan.
vuden, och i dörrstycket med dess symmetriskt
anordnade delfiner, på ömse sidor om en
strålmussla. Samtidigt med nybyggnaderna fortsattes
förbättringarna Ziven i éiigi Äkerbruket
höjdes och bedrefs mera rationellt, nya vägar
anlades, en ny park växte upp, orangeriet fylldes
med dyrbara växter — excellensen hyste
alltsedan sina yngre år en liflig beundran för dessa
Floras barn — och själfva slottet, hvilken
benämning det gamla boningshuset efter dess
storartade ombyggnad med allt skäl kan göra
anspråk på, uppläts dels för ett dyrbart Biblotek,
dels för utsökta konstskatter. Ällt detta kunde
naturligtvis icke ske utan stora ekonomiska
uppoffringar. Också var grefve Bonde en mycket
rik man. Utom Säfstaholm hade han såsom
fideikommiss i arf efter sin fader erhållit det
gamla Bondegodset Björnö i Roslagen,
Hesselby i Uppland, Bordsjö, Katrineholm och
Askeryd i Småland, hvarjämte han i arf efter sin
moder år 1808 erhöll Trolleholms stora gods
i Skåne. Såsom innehafvare af detta var han
skyldig att kalla sig Trolle-Bonde.
Excellensen grefve Gustaf Trolle-Bonde var
född på Vibyholm den 28 mars 1773. Under
enskilda lärares ledning studerade han i tre år
vid Uppsala universitet, hvarefter han enligt
dåvarande plägsed bland adliga ynglingar företog
en utländsk resa med London och Paris till
hufvudsakligt mål. Färden anträddes på
eftersommaren 1794, då han alltså var 21 år, och
han återkom ej förrän hösten 1796. Öfver denna
resa förde han en dagbok, som ännu förvaras
Säfstaholms arkiv; af densamma framgår, att
den unge mannen var alldeles särskildt
intresserad såväl af musik själf spelade han med
talang klarinett som af den bildande konsten,
åt hvilken han ägnade ingående studier. Också
uppsökte han gärna konstnärerna i de
hufvudstäder, han Bsolio. Så i London
miniatyrmålaren Jakob Axel Gillberg, »hvars fru spelar
superbt på fiol», skrifver han i dagboken, och
i hvars hem han blef bekant med Josef Haydn,
samt porträttmålaren Carl Fredrik von Breda,
af hvilken han beställde sitt här afbildade
porträtt, som var fullbordadt på hösten 1795. I
deras sällskap besåg han flitigt museerna och
de tillfälliga konstuistäliningarna därstädes.
Äfven i Paris återfinna vi Breda ofta i grefvens
sällskap (de bodde till och med i samma hus),
likaså Fragonard och Roslin, och tillsammans
med dem aflade han visiter i de förnämsta
målarnes atelierer, däribland Davids.
Det var naturligt, att en man med så
utpräglad konstkärlek och så stora ekonomiska
resurser också skulle blifva konstsamlare. Redan
under vistelsen i Paris inköpte han några taflor
af äldre mästare, nämligen dels ett porträtt af
Philippe Champaigne, dels några mindre
betydande målningar som då gingo under Simon
Vouets och François Bouchers namn, ehuru en
senare tids kritik ej kunnat godtaga dem. De
finnas ännu på 3 Och väl
hemkommen begagnade han huvarje tillfälle som erbjöds
att rikta sina konstsamlingar. Så fick
Säfstaholm med åren ett storartadt tafvelgalleri, som
ända intill vår tid bibehållit sitt anseende som
ett af de främsta enskilda i landet. Af dessa
förvärf kan man icke skapa sig något bestämdt
intryck af att grefve Bonde vid sina inköp låtit
leda sig af någon bestämd smakriktning. I
många former int. det sköna, sjöng vid dem.
tid vår store Tegnér, och denna uppfattning
bekräftas af konstverken i Säfstaholmsgalleriet.
Vi ha då först att observera den förkärlek
visade för allt som stod i sam-
grefve Bonde
Lektyrrummet med spiselomfattning och dörrstycke i kejsarstil.
Till höger biblioteket.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
