Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salsta. Lena socken, Norunda härad, Uppsala län. Af Gustaf Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALSTA
oppositionen mot den konung, som en gång
dömt honom förlustig lif, ära och gods. Det
lilla kapellets enkelhet i förhållande till prakten
i de öfriga, tidigare inredda slottsrummen
afspeglar den förändring i Nils Bielkes ställning
som inträdt under den långa byggnadstiden och
ger på samma gång en föreställning om den
karolinska konstblomstringens bråda slut.
I kapellet förvaras en uppsättning af
kyrksilfver, hvaribland en kanna enligt inskrift gjord
år 1659 »aff dee possementer (silfverspetsar och
-broderier) som jagh haffuer spratt aff 3 mina
sahl. käre barns kläder»; en kalk och en
oblatask gjorda 1648—49 med Bielke och
Banrérvapnen, syftande på Nils Bielkes föräldrar, Ture
Bielke och Kristina Anna Banér, etc.
Af den lösa inredningen i öfrigt finnes icke
mycket i behåll af det som fanns på Nils Bielkes
tid. När grefve Erik Brahe blifvit ägare till
Salsta fördes den dyrbara rustkammaren och
biblioteket till Skokloster, till hvars förnämsta
dyrbarheter de
Möbelgrupp i riddarsalen.
samt ett porträtt af Nils Bielke. — I
slottskapellet äro upphängda ett par i applikation
broderade handtäcken med Bielkevapnet, brukade
under Nils Bielkes ambassad till franska hofvet,
1679—82.
Peringsköld uppger att Torgny lagman i slutet
af 800-talet skall
än i dag höra.
Det öfriga
möblemanget, porträtt
m. m. stod kvar
på slottet till år
1875, då en stor
auktion hölls,som
beröfvade Salsta
större delen af
dess
1600-talsutstyrsel;
däribland ett 100-tal
porträtt, möbler,
väfda tapeter och
konstmobilier af
alla slag.
Rummen äro nu
endast sparsamt
—
; àAs. hafva bott på
liana Salsta, en uppgift
som dock saknar
hvarje historiskt
stöd. Äldste
kände ägaren till
Salsta, eller, som det
under medeltiden
skrefs Salista, var
riddaren och
riksrådet Magnus
Gregersson
Laema (lomkr, 13 26),
hvilken på
sidolinien
härstammade från Birger
Jarl och år 1285
omtalas som
väpnare. Herr Mag-
3R = =
28
och ofullständigt
möblerade och
slottet står under
större delen af året obebodt. En stor dyrbarhet
är möbeln i riddarsalen, bestående af stolar,
länstolar, en låg hvilsoffa och bord af rikt skulpteradt
och förgy idt trä med originalklädsel af hvitt siden
och snörmakerier från i6oo- talets slut. I samma
sal finnes äfven ett präktigt bord från 1600-talets
förra del samt ett trettiotal porträtt frå 1600
—1700-talen, hufvudsakligen Bielkeska
släktporträtt, bl. a. byg ggherren och hans gemål. — I
kungsalen i våningen inunder prydas väggarna
af p ra stora ryttarporträtt framställande Gustaf
II Ädolf, Karl X Gustaf, Karl XI och Karl XII
Riddarsalen.
25
nus bortbytte år
1301 Salsta till
riddaren och riksrådet Abjörn Sixtensson (Sparre)
till Engsö († 1310), som redan 1304 likaledes
genom by te afhände sig gården till riddaren Filip
Ulfsson († 1340- alet). Efter hans död tillföll
Salsta sannolikt genom nytt byte Abjörn
Sixtenssons son liddaren Nils Abjörnsson († omkr. 1360),
hvilken år 1343 tillbytte sig Vattholma (kvarn),
sedan den tiden förenadt med Salstagodset.
Genom hans dotters, Ingeborg, andra gifte med
riddaren Bengt Nilsson (Oxenstierna), som dog på
1370-talet, om Salsta i Oxenstiernaättens ägo,
där det stannade i närmare 200 år, och gick i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
