Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skokloster. Sko socken, Håbo härad, Uppsala län. Af Olof Granberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOKLOSTER
Gabriel Stenbock. — Hermans änka gifte 1649
om sig med pfalzgrefve Kristian August af
Sulzbach.
Det var Hermans äldre son med Margareta
Grip, Karl Gustaf Wrangel, som ärfde
Skokloster. Född d. 13 december 1613, var han da
trettio år, men hade redan i sex år varit
generalmajor af infanteriet. Utan tvifvel hade denna
hans tidiga befordran, som skedde i strid mot
öfverbefälhafvaren Johan Banérs vilja, i icke ringa
mån sin orsak i regeringens önskan att blidka
den öfver sitt hemkallande förbittrade
fältmarskalken. Men den unge
krigaren hade, om han
också icke ännu haft
tillfälle att visa något
prof på
fältherrebegåfning, ådagalagt lysande ]
mod och tapperhet.
Efter studier vid skytte- [
anska kollegiet i Upp-[
sala hade han vid blott
fjorton år följt med [l†
fadern till Preussen, se»- []1
dan i Holland studerat ;
skeppsbyggnadskonst
och marinväsende samt
därpå i Paris tillägnat
sig de fina manér och
lefnadsvanor, som från l[i
Banérs sida inbragte l
—
—
honom vedernamnet
»fransosen».
Hemkallad från den franska
hufvudstaden, blef han
i egenskap af sin fars
son genast utnämnd till
kammarjunkare och
kornett vid lifregementet,
var 1632 vid öfvergången af Lech redan
ryttmästare och intog i slaget vid Lützen en plats nära
Gustaf Adolf. Befordrad till öfverstelöjtnant vid
tjugutvå års ålder, visade han i träffningen vid
Lüdershausen en sådan bravur och duglighet att
Banér nödgades loforda den tappre sprätthöken
med de dyrbara vanorna. Öfverste 1636, tjänade
han vid faderns frånfälle som generalmajor under
Torstensson — året förut hade han i slaget vid
Leipzig under Lilliehööks öfverkommando fört
befälet öfver centern.
Det dröjde, innan den unge herren till Sko
fick återse sitt barndomshem. Kriget tog ännu
i flera år hans duglighet i anspråk både till lands
och sjös. År 1644 förde han som
öfverbefälhafvare öfver svenska flottan densamma under
Riks-viceamiralen Grefve Nils Nilsson Brahe.
Oljemålning af Ehrenstrahl.
svåra förhållanden ut ur Kielbukten och slog,
med bistånd af holländska skepp, mellan Femern
och Laaland danska flottan — två bedrifter som
på Skokloster i stora pennteckningar finnas
förevigade af den holländske konstnären Willem van
de Velde d. ä., far till den yngre, mer berömde
marinmålaren med samma namn. Vid trettioett
år rikstygmästare, var Wrangel vid trettiotre
redan Torstenssons efterträdare som fältmarskalk
»öfver alla våra arméer i romerska riket.» Hans
bragder såsom sådan är här ej platsen att
utförligt skildra — de äro välbekanta från vår
historia. Vi erinra blott
== matthans stora
dug-TTIighet somhärförareicke
på senare tid förnekats,
äfven om han i
begåfning ej var Banérs och
Torstenssons like. Hans
motgångar 1649 voro
nog orsaken till att den
l då ännu blott
trettiofemårige fältmarskalken
året därpå, öfverhopad
med smicker och
utnämnd till
generalguvernör i Pommern, fick
lämna öfverbefälet åt
pfalzgrefve Karl Gustaf.
Tre år senare blef han
grefve af Salmis (i
Keksholms län) men fick
1665 utbyta detta
grefskap mot Sölfvesborgs
och skref sig dessutom
som friherre till Linde-
1u1
z
berg och Ludenhoff,
(I Gula salongen.) herre till Skokloster,
Bremer-Vörde,
Wrangelsburg, Spieker, Ruppin, Ekebyhof och
Gripenberg. År 1653 blef han riks-viceamiral
samt 1655 lagman i Närke och 1657 i
Uppland, slutligen riksamiral och riksmarsk (1664),
den siste med den titeln. Då hade den stolta
borg, Skokloster, som Wrangel såsom ett
storslaget minnesmärke byggt sig vid
Mälarestranden liksom han i Stockholm låtit uppföra
den slottslika byggnad, som sedermera fick
namnet Kungshuset och som nu disponeras af
Svea hofrätt och Statskontoret — redan i sex
år varit under tak, fastän den ej till sin
inredning blef färdig förr än tre år efter byggherrens
död 1679 på Spieker på Rügen.
Herman Wrangel skref en gång i ett ännu
bevaradt bref till sin son Karl Gustaf, som, väl
o
oc
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
