Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apertin. Kils socken och härad, Värmlands län. Af Fredr. Lilljekvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SLOTT OCH HERRESÅTEN
Svenonius antog sin styffaders namn. Han
gjorde vidsträckta resor, besökte flera akademier
i Holland, England och Frankrike och
genomreste äfven Italien och Österrike. Han blef
hofpredikant hos Hedvig Eleonora, superintendent
i Karlstad, dog 1693 och begrofs i Kils kyrka,
där han i lifstiden själf låtit uppföra sitt
grafkor, som ännu tillhör säteriet Apertins ägare.
I kartebeskrifningen öfver Kils socken 1708
uppgifves Erland Bromans änka, Elisabeth Hogg,
såsom besittare af Apertin; det tillföll efter
hennes död 1711 hennes barn, samt öfvergick
1736, efter att endast en kortare tid tillhört
brukspatronerna Olof Kolthoff och Jakob Roman,
dels gemensamt dels den senare ensam, till
Kolthoffs måg, häradshöfdingen Karl Gustaf
Löwenhielm, som på grund af adelns
previlegier att besitta frälseegendom, öfverklagat
Apertins försäljning till
Roman.
Denne Löwenhielm
var den sedermera så
framstående friherren
och grefven, riksrådet
Löwenhielm, känd för
snille och klokhet.
Under hans tid gjordes
stora förbättringar af
jordbruket. Ekman
säger i sin bok
»Värmeland i sitt ämne
och i sin uppodling»
(1765) om Apertin:
Ȍkerbruket drifves
här med så mycken
flit och insikt att det med skäl kan afses för
en landtmanna-Schola i orten, hvarest
förnuftigaste bruk, bästa åkerredskap, vigtigaste
handgrepp och nyttigaste lärdomar i detta ämne
kunna inhemtas och beskådas. Man känner
här på alla ställen igen den Höga Herrens
Hans Excellence Riksrådet grefve Karl G.
Löwenhielms lofvärda författningar, efter hvars visa
anläggningar och beslut här allt blifvit
verkställt». Då riksrådet Löwenhielm emellertid till
följd af sina ämbeten var bunden vid
hufvudstaden, öfverlät han år 1756 på sin äldsta son,
kaptenen och friherren sedermera öfversten och
grefven Karl Gustaf Löwenhielm (f. 1732), såväl
sina egna värmländska egendomar, som de han
såsom förmyndare förvärfvat, för att utöka sonens
arf efter sin moder, Elisabeth Kolthoff. Detta
skedde äfven, såsom i faderns afträdelsehandling
säges, till sonens säkerhet och att förekomma
tvister mellan denne och de öfriga barnen; slut-
Grefvinnan
Sara Catharina Löwenhielm
född Linroth.
ligen »tillönskades honom och hans
bröstarfvingar, om Gud näågra förlänandes varder, en
rolig och förnöjelig besittning, allsköns lycka
och välsignelse».
I en skrifvelse från sonen till fadern, tre år
senare, uppräknas noga alla förbättringar å
egendomarna, som af sonen utförts, visande väl
att den nya ägaren gjort sitt bästa att förvalta
sina egodelar, men äfven att fadern, den kloka
hushållaren, med intresse följde det helas
utveckling; skrifvelsen slutar: »thetta är hvad jag
kunnat påminna mig. Min möda och beswär
härwid är rikeligen betalt, tå thesse giöremåhl
winna min nådigste Herr Fahrs abropation.»
Öfverste Löwenhielm var en vänsäll man och
hans börd bidrog äfven att göra honom
populär. Fernow säger i sin »Beskrifning öfver
Värmland» (1773): »hufvudsakligast är Herr
Ofversten Grefve C.
G. Löwenhielm den
förste grefve som i
Wärmeland nedslagit
sina fasta bopålar, så
att folket omkring
dessa säterier få med
tiden så lätt för att
minnas ’grefvens tid’
som de i Finland Gref
Per
Trots att allt syntes
ämnat att gå öfverste
Löfvenhjelm väl i
händer, kom en
inneboende oförmåga till
hushållning jämte de
svåra tiderna, förhållandena att växla, och
härtill bidrog, i icke ringa grad hans stora
frikostighet och goda hjärta.
I arkivet på Apertin finnas massor af
handlingar från dessa oroligare tider;
bysättningsyrkanden, hvilka blefvo utan verkan, då
öfversten själf »sökt Cessio bonorum»,
skuldeförteckningar och tillgångar, boskillnader och
lånehandlingar, visande att tillgångarna endast i
Kils härad voro värda »sju tunnor guld».
Den som i icke ringa mån hjälpte honom
ur svårigheterna var hans hustru Sara Cajsa
Linroth, denna märkliga kvinna, som efter sin
mans död 1788, under mer än tre decennier
bebodde och förvaltade Apertin, värderad och
fruktad. Hon har i Värmland under tidernas
lopp blifvit en fullkomlig sagofigur »Aperti—
Käringa», om hvilken gå otroliga historier,
delvis lånade från sägnerna om Pintorpafrun.
Den som vill göra sig möda att studera denna
2— —»?.
Grefvinnan
Charlotta von Gertten
född Löwenhielm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
