Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vill förefalla, mina herrar, av några yttranden
under lagens förarbeten, som om man skulle vilja säga,
att de möjliga brister, som kunna finnas i lagen, skola
vid tillämpningen utfyllas av den uppfattning, som vårt
domarstånd har om det fulla bevisets nödvändighet.
Denna slutsats tyckes man draga av sin kännedom om,
huru vårt domarestånd hittills dömt. Men jag kan
först och främst icke förstå det tillvägagåendet, att
man anser sig kunna av det sätt, varpå domarena hava
dömt under den legala bevisteoriens herravälde, draga
någon slutsats om, huru man skulle komma att döma
efter den fria bevisprövningens införande. Men även
om man skulle kunna göra det, så vågar jag påstå,
att åtminstone efter min tanke det snarare finns
anledning att misstänka, att lagens regelbindande kraft
behöves, än att den icke behöves. Det finns ett område
inom vår svenska lagstiftning, mina herrar, där den
fria bevisprövningen tillämpas och tillämpas på ett sätt
sådant, att man måste begära, att den, som över huvud
taget kan skydda oss, även måtte skydda oss för en
sådan bevisprövning, och det är den bevisprövning,
som tillämpas efter något, som kallas lagen angående
lösdrivares behandling, en lag, där det icke finnes någon
som helst procedur stadgad, och där det följaktligen
är till och med fullständigt lagligt befogat — det kan
man verkligen säga — att döma precis, huru man vill.
Men det var icke det, som det var fråga om, utan
frågan gällde, huruvida vårt domarestånds uppfattning
är sådan, att den kommer att bättra upp den
bristfälliga lagen. Jag har gått igenom några fall av den
rättskipning, som jag här nyss talade om, och jag skall
i största korthet redogöra för ett par av dem. I ett
fall år 1886, som betecknas med n:r 740 i riksarkivets
förteckning och med n:r 453 å högsta domstolens utslag,
har en person blivit anhållen, för att han, såsom en
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
