Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så föreslog han Kungl. Maj:t oeh Kungl. Maj:t beslöt,
att denna skrivelse icke skulle föranleda annan åtgärd
än en erinran därom, att för sådana ämbets- och
tjänstemän, som icke äro anställda vid krigsmakten, någon
skyldighet att vid vissa tillfällen begagna paraduniform
icke finnes stadgad och att följaktligen bärandet av
dylik uniform icke kan av chef eller annan överordnad
påfordras. D. v. s. i stället för att följa riksdagens
hemställan trädde civilministern tillbaka till den
ståndpunkt, som under ärendets beredning i riksdagen hade
blivit lyckligen övervunnen, nämligen att erinra om att
det icke fanns någon skyldighet att bära paraduniform.
Detta hade ju första kammaren redan upptäckt, och
vid sådant förhållande gått vidare och begärt något
helt annat. Det kan således vara av betydelse för
dem, som hava något intresse för politisk psykologi,
att konstatera, att civilministerns reformiver stannar
långt bakom första kammarens, åtminstone då det
gäller avskaffande av onödig lyx och flärd.
Jag måste säga, att det förefaller mig, som om det
vore alldeles påtagligt, att man med detta cirkulär
icke vunnit någonting. Och man har för övrigt sett
ett ganska egendomligt bevis på att man icke vunnit
något, då vid en nyligen hållen hofceremoni, som
väckte ett visst uppseende, det till och med föreskrevs,
att civil paraduniform skulle användas. Vad som
blivit gjort har, såvitt jag kan förstå, endast blivit
gjort för att man skall synas hava gjort något, men
med bibehållandet av det gamla.
Då jag ser, att ecklesiastikministern 1 hållit ut troget
hela dagen utan att bliva på något sätt
uppmärksammad, skall jag bedja att till honom få göra, icke
en anmärkning men en liten erinran, som jag till på
köpet nära nog tror, att han skall finna befogad.
1 P. E. Lindström.
Politiska tal II.
33
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
