| HERRAN STEG ÖVER KORASAN |
|---|
|
Herran steg över Korasan, Herran, Herran, den siste och förste, het går han fram på sin vredes ban, väldig han vandrar i öknen, hans ljungeld lyser i töcknen, allting förgås, där hans öga ser, den som är hungrig, han hungre mer, den som är törstig, han törste! |
|
Riken han reser mot riken opp och städer han välter mot städer, jorden föröds, där han träder, markerna flås, där hans sulor skrapa, branterna flängas, bergen sprängas, klipporna rämna och djupen gapa, floderna vräkas i nya lopp. |
| * |
|
Min själ var en mäktig stad av sten, där folket en bolande festens natt drog fram under skrän av hesa skratt vid åskans dunder och ljungeldssken. Och däst och trind jag satt som ett beläte på templets altarsäte, och mitt emot satt Astaroth med buken stind av horiskt innanmäte. |
|
Och kvinnor med skrikande öppna gap och män, som spydde av dryckenskap, i skock drogo in med blomst och bloss, och runt om offerflamman de lade sig ned tillsamman att bola till ljuvlig lukt för oss. |
|
Jag sade: "jag är Belial, med kvinnor vill jag vältra mig och vara ett djur evinnerlig, och dricka och skända till tidens ända jag alltid vill och skall!" Då skedde i templet med ljungeldsknall en röst som sade: |
| fall! |
|
Och vid att domen knappt var sagd min stad låg platt på jorden lagd, och hän i den väldiga tempelhall, som skallat till ära för Belial av sjungande, dansande kvinnors ras, i öken och natt och sand, som rök, schakalen strök att finna kvinnoas. |
| * |
|
Jag låg i en hög av sten och grus och bad genom mörker och helvetsbrus till Gud i feg förfäran: "o, Herre, din hand är stark och bråd, o, Herre, din är äran, håll upp att slå, giv nåd!" |
|
Då skallade åskan och stormen tjöt, och stämman röt: "förbannade, vik hädan, till eld och kval i Hinnoms dal, där ingen slipper dädan!" |
|
Då höjde jag mig genom grus och sand och reste mig upp att skaka i hat min hand, förbannande tillbaka: |
|
"Du själv har gjort mig till Belial, du själv har skapat världen all och ont och gott i mig och allt, och har du eld för ont befallt, så vräk dig själv i Hinnom att vi tillsammans brinnom!" |
