| ANINGAR |
|---|
|
Stundom en skymt som av dagens gryende mogonstrimma flyktigt att snart förgå lyste sig väg genom dunklet, tankar, som just börjat morgnas, hörde jag tala så: |
|
"Kommer han, nalkas han, är han stigen ur modersskötet, ström av hans närhet känns, leker han, växer han, går han fram som en yngling med givmild blick lik en älskande väns? |
|
Ler han? Ett friare löje log icke gratiernas älskling över de vises Aten, aldrig en gudarnes gunstling ystrare krossade gudars hermer mot tempelsten. |
|
Aldrig en fri ung heros glättig som han och lycklig druckit vid lundkylig brunn vatten med lesbisk druvmust, kysst en kredensande flickas kärleksförtörstande mun. |
|
Är han en sångare? Orfevs aldrig som han lät susa skönhet i skogars löv, levande ton lät dallra fram genom hårda klippan, stum, tungt sluten och döv. |
|
Aldrig behag lät bölja ängarnes betande hjordar hän genom liv och lem, kom att lycksaliga ljuda människors klingande sinnen högt mot Elysiens hem. |
|
Är han en krigare? Indus är ingen gräns för hans härtåg, ländernas gräns är ej hans, vidare välde väl vinner han än det fordom av Ammons son över folken vanns. |
|
Trotsig och glad skall han strida, ädelmodig och vänsäll bruka sin segers makt, länge i godhet råda över vart älskat land, som blev honom underlagt." |
