Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, förande med sig en karta öfver de trakter genom hvilka de
färdats: "till Neros tjenst och undervisning". Detta är allt hvad vi till
dato veta om Nilens källor. Ännu i fjor berättade för oss holländska
damer att de hade funnit vassen i dessa moras så tät, att den lättaste
båt, som knappast kunde bära en man, ej kunde komma fram på eller
genom den. Yisserligen hafva äfven Plinius, Strabo och andra
romerska auktorer egnat sin uppmärksamhet åt denna del af Afrika;
men de hafva icke haft något af vigt eller något nytt att derom
förtälja."
Jag vill tillägga änna några ord af kapten Burton:
"Edrisi, som var född i Nubien men skref i Egypten omkring år
1400, säger att först i den del af Ethiopien som ligger söder och
sydvest om Nubien delar sig Nilen i två floder. Den ena flyter från
söder till norr till Egypten, den andra från öster till vester, och vid
den senare ligga alla eller åtminstone de mest kända negerrikena.
’Från Månbergen’, säger Scheadeddin, ’upprinner den egyptiska Nilen.
I sitt lopp norr ut skär den eqvatorn horisontelt. På dessa berg
upprinna många floder, hvilka alla förena sig i en stor sjö. Från
denna sjö kommer Nilen, den största och vackraste af alla jordens
floder’ — o. s. v.
Vända vi oss från araberna till den nyare tiden, finna vi att
de portugisiska upptäckarna egde ganska mycken kännedom om det
inre Afrikas geografi, specielt om två sjöar nära eqvatorn, af hvilka
den ena, den nordligaste, antogs vara den egyptiska Nilens källa.
Denna geografiska uppgift citerades äfven flitigt af den franske
geografen D’Anville och den tidens holländska geografer. Bruce och
andra hafva i sin ordning äfven talat om den ofantliga skilnaden i
stolek mellan Blåa och Hvita floden. Den sistnämnda, försäkrade de,
rann upp långt i söder nära intill eqvatorn midt ibland berg
betäckta med evig snö. För tjugufem år sedan utsände Muhamed Ali,
Egyptens dåvarande klarsynte och energiske herskare, en expedition
af några beväpnade fartyg, försedda med allt hvad som behöfdes och
under befäl af skickliga sjöofficerare, för att, om möjligt, uppsöka
Hvita Nilens källor. De löste sin uppgift så långt de kunde men
måste den 26 Januari 1840 återvända på 3° 22’ nordlig latitud till följd
af brist på tillräckligt djupt vatten. Vid 3° 30’ funno de floden
vara 1,370 fot bred och 6 fot djup. Hvarje dag under resan mätte
de flodens bredd och djup, strömmens styrka, vattnets temperatur och
huru många geografiska mil de den dagen färdats."
Vi hafva nu med tillhjelp af dessa citat kommit till den
tid vi sjelfva lefva i. Några få af de förnämsta forskare genom
hvilka problemet om Nilens källor blifvit löst finnas ännu till.
Den gamla African Association sammansmälte 1831 med Royal
Geographical Society. Ombytet af namn synes hafva medfört
större energi i arbetet; det nya sällskapets publikationer, den
nye presidentens samhällsställning, inflytande och lärdom, hans
förmåga som styresman ådrogo sig snart en mer än vanlig
allmän uppmärksamhet. Herrar Krapf, Rehmann och Erhardt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
