Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Geografen Ptolemæus förlade sin sjö Nilus litet söder om
eqvatorn (omkring tio grader) och på 5° östlig longitud från Alexandria —
d. v. s. 34 eller 35° östlig longitud efter vårt sätt att räkna.
Orsaken till denna villfarelse var att han misstog sig om vissa andra
östligare punkters verkliga läge. Kap Aromatum (kap Asser eller kap
Guardafui) t. ex. forlägger han på 6° nordlig latitud. Men denna
udde ligger, som bekant, på 11° 48’ 50" n. lat., således nära 6°
längre nordvest än på Ptolemæi karta. Sjön från hvilken flodens
vestra gren upprinner förlägger han 1° längre åt norr och 8° längre
åt vester än sjön från hvilken den östra grenen kommer. Senare
undersökningar torde visa att dessa hans grundkonturer af Afrika
tarfva väsentliga rättelser.
Vi kunna ej här inlåta oss på någon närmare undersökning af
alla de forntida auktorernas olika åsigter rörande nu i fråga varande
delar af Afrika. Vi fästa oss endast vid de vigtigaste och dem som
hvila på verkliga geografiska upptäckter. Första gången det i
historien talas om Ethiopien är, då Moses 1400 år före vår tidräkning
satte sig i besittning af landets hufvudstad och 90 à 100 år före
israeliternas utvandring ur Egypten. Josephus kallar staden Saba
och säger att den var ganska folkrik, att den låg vid floden
Astosabos och att den af Kambyses fått namnet Meroë till minne af hans
syster. De gamla auktorerna kände tre stora ethiopiska tillflöden
till Nilen, nämligen Astaboras (Tacazze), Astosabos (Blåa floden) och
Astapus (Hvita floden). Herodotus säger att Nilens källa, Astosabos,
låg tjugu dagsresor söder om Meroë; den skulle således hafva varit
den nu s. k. Dembea- eller Tzana-sjön. Enligt Ptolemæus låg Meroë
under 16° 25’ nordlig latitud, enligt den gamle astronomen Hipparchus
deremot under 16° 51’. Det senare torde hafva varit det riktigaste.
Caillaud fann vidsträckta ruiner vid 16° 56’. Under Psammeticus,
den förste egyptiske konungen efter de ethiopiska konungarnas
fördrifvande, bosatte sig 240,000 egyptiska emigranter på en ö söder om
Ön Meroë, d. v. s. på andra sidan om Khartum, mellan Blåa ock
Hvita floden, åtta dagsresor öster om Nubæ eller Nubatæ. Längre
fram i tiden utsträckte äfven romarna sitt välde till dessa trakter.
Petronius, en af Augusti fältherrar, intog och förstörde tretio år före
Kristi födelse Napata, den gamla hufvudstaden i Tirhaka. Denna
stad låg på Barkhall-berget, der Nilen gör en stor krökning mot
norr. Man har der i senare tider upptäckt ganska storartade
ruiner. Meroë, den i nya testamentet omtalade drottning Candaces
hufvudstad, föll sålunda äfven under romarnas ok. Nero afsände i
början af sin regering en militärisk expedition under ledning af tvänne
centurioner för att söka upptäcka Nilens källor och undersöka landet
vester om Astapus eller Hvita floden, hvilken flod då för tiden
ansågs vara den verkliga Nilen. Understödd af en ethiopisk regent
(säkerligen Candace), genomtågade expeditionen det under namnet Öfre
Nubien nu kända området till 890 romerska mil från Meroë. På
slutet af sin färd kommo de till ofantliga, ändlösa moras, hvarest vassen
stod så tät, att en båt med blott en enda man knappt kunde taga
sig fram der. De fortsatte imellertid färden söder ut, tills de fingo
se floden störta ned och tränga sig fram mellan klipporna, då de vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
